“Vinterdöda Ting”

Författare: Peter Erik Du Rietz
Förlag: Marwa Förlag
Antal sidor: 460
Läst format: Inbunden
Betyg: 4/5

Vi får följa Carl Cronhammer när han beger sig från tryggheten i 1800-talets Göteborg, till Rysslands alla hörn i jakt på hämnd. Han är en självständig man, men tycks inte kunna skaka av sig den lilla vesslan vid namn Freja, en kvinna av samma omänskliga sort som Carl själv, som envist slår följe till Ryssland. Kommer Carl och Freja komma överens, och lyckas Carl kräva sin hämnd?
Hämnden är ju ljuv. Eller…?

Jag fick för mig att den här skräckromanen skulle vara ryslig, för när jag hör ordet skräck tänker jag paranoia och kalla kårar. En bok som måste läsas i dagsljus.
Det var, tyvärr, inte alls vad jag fick av den här boken.

Istället fick jag långa, vackra miljöbeskrivningar samt en mörk och spännande handling. Det grå omslaget passar utmärkt känslan genom hela boken, och trots de grova scener som beskrevs i boken blev det varken löjligt eller osmakligt.
De långa beskrivningarna kunde dock bli lite mycket, när vissa meningar sträckte sig över tre rader. Därför var den här boken lite av en pers att ta sig igenom, då jag kunde bli trött när jag läste. Och jag kunde därmed inte bestämma mig för om den spännande handlingen var dominant, eller om de långa meningarna var för jobbiga.

Det visade sig dock vara värt tålamodet, för ju längre in på berättelsen jag kom desto bättre blev den. Jag har alltid tyckt om handlingar som utspelar sig på 1700- och 1800-talet, både i filmer och i böcker, och tyckte därför det var en väldigt intressant läsning. Som en liten historieföreläsning.
Karaktärerna var djupa och hade sina bakgrunder som man anade, eller fick reda på helt och hållet.
Jag har inte läst Natten jag dog, som är den första boken om Carl men det behövdes inte för att förstå den här historien. Däremot kanske jag hade fått mer insikt om Carl och hans bakgrund, eftersom han nämner den bitvis. Jag gillar hans personliga utveckling genom bokens gång.
Det var också intressant att få reda på vrikernas historia (läs boken så vet ni vad jag pratar om *blink*).

Historiska beskrivningar i all ära, men ibland kändes det som att berättelsen stannade av. Det var mycket fokus på miljö och att det skulle vara historiskt korrekt, vilket är viktigt för trovärdigheten. Dock kunde vissa delar ha utelämnats, då det hindrade handlingen från att röra sig framåt och det blev därmed lite segt.
Jag hade också förväntat mig mer scener med Freja, eftersom de första fem kapitlen var helt och hållet om henne. Så som hon dök upp då och då kändes det som att berättelsen hade klarat sig utan henne.

Den här boken tar upp religion på ett väldigt intressant sätt, och likaså om hur den teknologin som dem hade då redan fanns för flera hundra, eller tusen år sedan. Men på grund av förstörelse försvann all dokumentation, och uppfinnarna tror sig ha kommit på allt för första gången. Varför detta tilltalar mig beror på att det mycket väl skulle kunna vara så för oss idag. Låter osannolikt, kan jag själv tycka, men jag tycker om att leka med tanken. Vi vet ju redan att egyptier, romare och greker låg långt före i det mesta än vad vi gjorde. Och det finns flera stammar ute i världen som vi inte ens vet om. Vi tror att vi har varit överallt, men har vi verkligen det?

För att återgå till Vinterdöda ting så är språket väldigt vackert och romantiskt. När jag läser den här boken (och kollar på omslaget) drar jag kopplingar till den gotiska romantiken på 1700-talet, och poeter som Edgar Allan Poe dyker upp i mitt sinne. Det gör att jag kan acceptera de långa meningarna och omfattande beskrivningarna, för även om det kan vara tungt att läsa så är det vackert och målande. Därför är boken helt klart värd fyra av fem i betyg!

 

”Spegeln i rummet utanför”

Författare: Stina Nilsson Bassell
Förlag: Tallbergs förlag
Antal sidor: 346
Läst format: Kartonnage
Betyg: 5/5

”Nej, jag vill inte att den ska vara slut!” var min tanke när jag läste sista sidan. Stina, din diktsamling kanske inte var min kopp te, men Spegeln i rummet utanför… Wow. Snacka om en gripande berättelse som är skriven på ett så underbart målande och vackert sätt.

Vi får följa främst två kvinnor som båda har det tufft, fast på olika sätt: Suset, år 2006, vars man är frånvarande på grund av ryggsmärtor och vars dotter som har distanserat sig, då hon känner sig åsidosatt. Och Elsa Håkansdotter, år 1673, som flyr för livet undan sin far efter att ha bevittnat något hemskt och vedervärdigt.
Genom en skrivbok får vi, tillsammans med Suset, följa Elsa på hennes fartfyllda flykt. Och Suset försöker lösa sina problem, samtidigt som en hel del annat vilar i buskarna.

Den här boken tilltalade mig extremt mycket tack vare historie-delen, då vissa delar är baserad på verklighet, men också tack vare det vackra språket. Jag har inte läst en bok av någon författare som har sånt poetiskt skrivande som, när man läser, målar upp bilderna i enastående tavlor. Och det gör att man sitter som klistrad mellan sidorna.

Handlingen var smart berättad, med återblickar från dåtid blandat “nutid” och olika karaktärers perspektiv. Detta gjorde att man mer ingående fick veta andra karaktärers känslor och tankar, vilket var otroligt intressant.
Att följa Elsa genom att Suset läste skrivboken gav en känslan av att man var där och läste över Susets axel.
Jag tyckte också mycket om när en hel del fokus lades på Susets dotter Clara och hennes pojkvän, för att de blev utsatta för obehagliga saker. Det gav liv till många intressanta konflikter.
Självklart älskade jag också hur Spegeln i rummet utanför fångade kvinnors styrkor och sammanhållning, särskilt på den tiden då det var som svårast för en kvinna att leva. Men det var också mycket på Susets tid som krävde kvinnlig sammanhållning.

Karaktärerna i boken var starka, djupa och så korkade ibland att jag inte visste vad. Det hände att jag skakade om boken i ren frustration, och undrade varför personen var en sån idiot! Vilket innebär att alla karaktärer, stora som små, var väl gestaltade och hade en viktig del i berättelsen.

Jag kan nog inte säga mer om boken, förutom att jag älskade den!
Tack så hemskt mycket, Stina Nilsson Bassell, för att jag fick ta del av den här berättelsen.

Vill ni veta mer? Läs den!

 

Text: Eva Ljung

evasboktankar.wordpress.com