Lasse Mård i Ingelstad blickar tillbaka på det Corona-pandemifria året 2018 som gav en rekordtorr sommar där vi fick titta långt efter de efterlängtade regndropparna. Vi bjuds här på en historia fylld av lustifikationer om sommarunderhållet på det egna huset, men även lite allvarligare reflektioner om hur naturen borde få sköta spelreglerna mera själv, utan människans ingripande.

 

Ett Herrans år 2018

Människan gnyr men vår Herre styr

”Ett lågtryck drar in ifrån sydväst som för stora regnmängder med sig. SMHI vill därför varna invånarna särskilt i Kronobergs län och samtidigt utfärda en klass 2 varning för stora regnmängder under kort tid. Detta för med sig att avloppen inte hinner svälja all nederbörd vilket kan orsaka översvämningar i speciellt låglänta delar av länet.”

Jaha, nu har man gått större delen av sommaren och spanat förgäves mot himlen efter regndroppar och så ska man bjudas på skyfall istället! Eller är det falskt alarm nu igen? Det verkar ju som om regnmolnen delar sig här över Ingelstad och släpper ifrån sig den livgivande vätskan någon annan stans. Har vi på något sätt förargat vädergudarna detta år? Ja man undrar ju! Nej, det blir nog inget regn för vår del den här gången heller så vi sätter vår plan i verket att måla om vårt hus istället.

Ja inget ont som inte har något gott med sig. För även om gräsmattan mest liknar en grusmatta så kan man faktiskt förbereda husmålningen. Att tvätta fasaden när skymningen nalkas är inte helt fel. Och skulle man spilla lite vatten på kroppen i hettan så inte mig emot. Jag menar, ingen risk att man fryser precis.

Iväg och låna grannen Everts målarställning, för nu är han klar med SIN husmålning. Tur att hustrun och jag är vana ställningsbyggare för vi behöver knappt yttra ett ord eller förmaning. Allt flyter bara på utan onödiga osäkerhetsmoment så nu kan vi dingla med benen på 9 meters höjd och säkerheten är maxad.

Tvätta, tvätta, tvätta och tvätta. Ja så är det att förbereda ett målningsarbete. Men visst är det dom som skiter i skiten och bara målar över den. Skyll er själva bara! Tvätta en dag och vänta på torkning i 2-3 dagar är den rätta medicinen. Nu är man till och med glad att det inte började regna vilket skulle förlängt torktiden.

Så var det målardags! Hustrun klänger som en apa på den lite farliga delen av huset. Den där man inte riktigt kommer åt från ställningen. Men tro inte att vi prutar på säkerheten inte. Själv har jag numera lite svårt att klänga på en stege, men hustrun är fortfarande vig och opåverkad av höga höjder. Jag har börjat bli lite rädd om jag inte kan ha ”något att hålla i” när jag är på hög höjd så det är tur att jag har en kompletterande jobbarkompis.

Dags att byta sida till norrgaveln. Dakapo på tvättningen och så var det dags för några dagars torkning. Men, ajdå, det börjar regna när det var dags att måla. Två dagars extra väntan innan väggen har torkat, men så kommer vi igång till slut. Precis som på södra sidan krävs utbyte av lite trä. Den här gången var det lindrigare då det rörde sig om ett fönsterfoder. På andra sidan gällde det att byta ut en meter av den undre vindskivan. Fy fan va krabbit! Såg så enkelt ut nerifrån, men att skära loss den skadade biten var ett helt företag vill jag lova. Sedan skulle man passa in den nya biten med minimalt glapp. Ja ja, det gick med många svordomar och Guds försyn så att säga. Så ett fönsterfoder kan liknas vid rena smörjobbet om jag skulle jämföra de båda jobben. Ja, du förstår nog att nån snickare är jag inte precis.

Så nu är det klart. Nya bitar med färg och allt är på plats så nu är det bara att plocka ner ställningen. Känns ”görskönt” vill jag lova. Även om jag faktiskt gillar att måla så märker man att man fyllt 70. Bara att klättra upp och ner för en ställning gäller på gubben för att vara sanningsenlig.

Tack Evert o Ann-Magret för lånet av ställningen. Tack vare den så har både jag och hustrun kommit ner helskinnade från även denna målning så nu vilar vi oss från detta i minst 6-7 år!

Ner på jorden igen

Livet går upp och ner som en berg o dalbana brukar man säga. Och det ligger mycket i dessa ord faktiskt. För bara någon dag sedan klängde vi på målarställningen högt över marken när vi målade huset hustrun och jag. Nu är vi nere på marknivå arbetandes med de mossiga plattorna som vi försummat i flera år.

Tack vare en ihärdig och oförtröttlig hustru har det blivit av med att rensa de lurviga, ryamatteliknande tingestar som döljer våra vackra plattor med äkta medelhavssand eller som de egentligen heter enligt leverantören; Dansk sjöstensplatta. Redan för ett år sedan tog hustrun initiativet till att bespruta och högtryckstvätta de största, plattsatta ytorna på tomten. Vintern gick och det blev vår och dags för mig att finputsa de förberedda plattorna medelst en kraftig stålborste. Och, tro det eller ej, plattorna blev som nya efter ett hårt gnuggande. Vi la ett stort antal timmar på detta arbete under våren och försommaren och nu var det dags att ta sig an de kvarvarande 20 kvadratmetrarna. Hustrun jobbade frenetiskt med högtryckstvätten och efter någon dags torka var det dags för mig att göra finishen. I ärlighetens namn ska jag säga att jag inte är helt klar i skrivandets stund. Det fattas en ynka kvadratmeter faktiskt. Men varför har jag inte gjort färdigt även den lilla biten tycker du säkert? Jo, vädret har inte varit på min sida just nu ska jag säga. Slutarbetet kräver att det är absolut torrt när man stålborstar bort resterna av mossan och just nu regnar det från och till. Men trots allt så är det ett välkommet regn. Tro inte annat!

Hade jag varit en durkdriven aktivist som absolut måste göra klart mina arbetsuppgifter efter ett noggrant schema så hade det varit färdigt nu. Men arbetets kvalité hade blivit lidande och jag hade troligen fått göra om en del då man inte kan se resultatet vid väta. Vänner av ordet EFFEKTIV hade säkert fnyst och rynkat på näsan över mitt fördröjda resultat. Men handen på hjärtat, vad är effektivitet? Är det att göra ett arbete snabbt efter en förutgjord plan eller är det att få det bästa resultatet? Vad tycker DU?

Vid 70 års ålder tycker jag att resultatet får sitta i framsätet för min del och blir jag inte klar i dag så blir jag det en annan dag. Jobbet springer inte ut ur mitt liv, men det är lätt att springa livet ur sig för ett jobb!

 

Regntunga skyar

Aldrig har man väl tidigare längtat så intensivt efter hösten. Men efter en sommar med ideligen soliga dagar med en för oss Nordbor alldeles för hög temperatur så har det faktiskt inträffat. I alla fall när det gäller mig själv. Visserligen har vädret gjort det möjligt att måla om huset och garaget och vi har fått våra eländiga plattor att skina som vore dom nylagda igen. Men att se en tidigare frodig gräsmatta bli förvandlad till öken, att se de prunkande, gröna björkarna tappa sina löv mitt i sommaren var lite för mycket.

Men var allt vad denna sommar åsamkat så dåligt då? Nej, givetvis inte. Även om växtligheten vissnade ner på grund av vattenbrist, de grunda, grävda brunnarna som sinade och hotet som vilade över jordbruksnäringen vad gällde utebliven skörd och hot om nödslakt av boskapen, så finns det positiva rörelser. Kommuner och privata personer ställde upp med gratis utlåning av oanvända betesmarker, folk med kommunalt vatten erbjöd sina brunntorra grannar att ta vatten ur deras vattenposter etc. Den kanske största vinsten var nog i alla fall att folk i allmänhet fick en större förståelse för att vattnet faktiskt kan ta slut! Det är nog första gången sedan vi flyttade in i huset (1983) som ingen vattnade sina torra gräsmattor. Kanske tycker du att det inte var så konstigt när kommunerna gått ut med vattningsförbud. Men det är så att vi har tillgång till naturvatten från Aggaån som i vårt fall kallas Kyrksjön här i Ingelstad. Folk kunde enkelt se hur vattnet minskade dag för dag även där när man passerade den välanvända gångbron som förbinder östra och västra delen av samhället. Så redan på ett tidigt stadium slutade man att vattna gräsmattorna även med sjövattnet. I vårt fall använde vi vattnet enbart till att vattna blommorna i utekrukorna. Människan är klok om man bara utsätts för ett tillräckligt hot från naturen!

Men nu har hösten kommit lite mera på allvar så här i slutet av september. Ute blåser inte längre sommarvind utan de välbekanta höststormarna dundrar på för fullt. Vattennivåerna har inte på långa vägar blivit återställda även om det kommer hyggliga mängder regn lite då och då. Men det som är märkligt är att gräsmattorna har börjat återhämta sig till stora delar och detta helt utan mänskligt ingripande. Borde inte detta bringa oss till eftertanke? Vi har ju en förmåga att framhäva hur vi människor styr och ställer i naturen och slår oss gärna för bröstet när vi lyckas rädda en växtart eller ett utrotningshotat djur. Och det är vackert så, men kanske det skulle göra mera nytta om vi gav fan i att försöka manipulera naturen på konstgjord väg som vi gör idag. Så varför inte ta och tänka till lite i den frågan nu när vi ser hur naturen själv sakta men säkert börjar reparera det som blev skadat i sommarhettan. Helt utan vårt ingripande!

Säg istället välkommen till höstvädret med regn och blåst för så vill naturen ha det!

 

Lasse Mård

Lasse Mård, Ingelstad. Foto: Stefan Larsson/Drop a Story