När jag skriver det här är det på väg att bli fredag. Jag har inte speciellt bråttom till sängen då jag är ledig i morgon. Jag har varit ledig några dagar och min tanke med de dagarna var att de skulle få mig att komma ett bra stycke på väg med mitt redigerande. Lediga dagar inbjuder ju till längre pass vid tangentbordet trots allt.

Men hur har det då gått?

Låt oss säga så här. Inte direkt strålande. Även om jag har gjort mer redigerande de senaste dagarna än jag gjort de senaste veckorna, säger det tyvärr inte speciellt mycket.

Om jag tänker efter så var min plan att gå upp i någorlunda vanlig tid. Det har jag inte gjort. Läsa en knapp timme eller så medan jag dricker mitt morgonte. Det har jag inte gjort. Få in en timmes redigering eller kanske en och en halv timme beroende på hur det går. Det har jag inte gjort. Sen skulle jag gått på en promenad. Det har jag inte gjort. Sedan efter att jag ätit lite lunch skulle jag redigera medan jag dricker en mugg kaffe. Det har jag inte gjort. Efter det var tanken att jag skulle vila en stund och sedan ta en promenad innan jag åt middag. Det har jag gjort. Om man med vilat en stund somnat och sovit i en och en halv timme för att sen vakna förvirrad och trött och undrat var dagen har tagit vägen.

På kvällen har jag förbannat mig själv för att jag inte har gjort det jag skulle och medan jag äter godis/chips/glass har jag lovat bot och bättring till morgondagen. Hur det har blivit med det? Låt mig säga som så att det finns en kurs på Linneuniversitetet om prokrastinering, jag skulle kunna användas som dåligt exempel i den kursen. Den riktar sig tydligen till de som vill ta sig ur det tillståndet. Hade jag bott närmare hade jag kunnat tänka mig att läsa kursen.

Jag har inte så mycket att göra de här lediga dagarna egentligen. Jag vill röra på mig en timme. En timmes promenad känns lagom och inte så avskräckande. En timme vill jag lägga på läsande. Då är vi uppe i två timmar. Fyra timmar om vi räknar mer den tid jag vill lägga ner på mitt skrivande. Eller rättare sagt det är vad jag hoppas jag får ihop på en dag när jag är ledig en längre tid.

Fyra timmar. Om jag går och lägger mig vid nio på kvällen och går upp klockan sex på morgonen så ger det mig femton timmar där jag kan portionera ut mina fyra timmar. Även om jag skulle minska det till tolv timmar, mina Netflix-serier ser ju inte sig själva trots allt, så skulle jag med lätthet kunna klara det. Men jag gör det inte.

En av anledningarna är ju att jag inte lägger mig i tid. Det är bara en halvtimme till midnatt och här står jag och trycker på tangenterna. Det gör att jag inte kommer upp klockan sex. Jag är ju trots allt ledig då måste man ju unna sig lite sovmorgon. Så vid nio tiden har jag kommit upp. Vilket betyder att jag är redo för mitt morgonte någonstans mellan halv tio och halv elva. Då är det knappast morgonte längre och jag blir lite stressad. För jag måste ju planera lunchen. Ni inser ju säkert nu att jag bara struntade i redigeringen på förmiddagen. För i mitt huvud har jag inte tid.

Efter lunchen en term som kan vara någonstans mellan klockan ett och klockan fyra, allt beroende på var jag äter den och hur jag tar mig dit, så blir jag trött. När jag är trött vill jag vila, jag är ju trots allt ledig från jobbet och då måste man ju unna sig lite. Vilan blir minst en timme och sen är klockan nästan fem och jag måste börja tänka på maten. Sen är det kväll och då ska jag ju beta av Netflix.

Så de här dagarna, då jag tänkte mig att hinna redigera genom slutdelen av mitt manus och eventuellt skriva till ett par kapitel för att täppa till ett av de större hålen, blev det inte så mycket med. Ändå har jag fått gjort mer redigerande än jag gjort de senaste veckorna. Så det finns kanske hopp. Helgen stundar och då kan jag kanske hämta in lite av det jag tappat på vägen. Jag måste bara komma i julstämning också så jag kan skriva till det som behövs.

 

Text: Björn Velander

Instagram: bjornvelander_forfattare

Webbsida: www.bjovel.net