“Det är verkligen fantastiskt att se hur du skriver disciplinerat och hur mycket berättelse du har i dig!”

Det stod överst på min senaste inlämning och jag blev jätteglad! Att få beröm för det man gör, även om det endast gäller att jag skickar in mina sidor i tid, så är jag så nöjd.

Det finns dock alltid något som inte är på topp än och det är gestaltning, jag kämpar med “show don´t tell” och det går bättre och bättre, men än är jag inte i mål. Andra problem jag har, som jag sagt tidigare, är att jag känner ett tvång att skriva i kronologisk ordning och ha koll på dagar, klockslag mm. Går de i skolan ska det skrivas om skolan. Jag kommer att fortsätta göra detta i denna fas, det tar helt enkelt för mycket kraft att börja justera mitt sätt att skriva just nu. Däremot innan sista inlämningen kommer jag att göra en grovredigering där jag hoppas jag kan plocka bort oväsentligheter, önska mig lycka till!

Fokus är fortfarande att “bara” skriva. Jag skriver mina sidor, historien kommer oftast av sig själv och det är nog rörigt att läsa för min stackars coach men hon får kämpa och bita ihop :).

Här kommer ett oredigerat kort-kort utkast från boken, skriv gärna något snällt – osnälla kommentarer undanbedes för det är svårt nog att dela med sig.

“Det är nästan tyst i tunneln sånär som på ett hasande ljud och ett nynnande som de inte kan placera. De står alla tre och håller varandra i händerna och bara väntar. Det är kallt när man trycker ryggen upp mot tunnelväggen och Krej ser för sitt inre, spindlar, skalbaggar och andra otäckingar som klättrar in under kläderna i nacken på honom. Han står och steppar försiktigt på stället som om det hjälper att få bort de imaginära insekterna.

Hasandet upphör och det blir helt tyst. Sen fräser det till precis bredvid dem och de hoppar ut i tunneln, rusar mot olika håll men de släpper inte taget om sina händer. Det slutar med att de ramlar ihop i en stor hög på golvet och det blir helt tyst igen.

“Hej” Krej, Charlie och Robin blundar, för om de inte ser så kanske den som står framför dem inte heller ser dem.

“Hej” säger personen med högre röst.

“Hej” säger Robin och vågar sig på att lyfta på huvudet. Hon kisar med ögonen och tittar på främlingen. “Vem är du?”

“Seth” svarar Seth. “Jag vaktar torpet och därmed vaktar jag er – Kom vi går”

Nu när jag läser texten igen är det jättemycket som jag vill justera och ändra, oj oj hur ska detta sluta. Nu ska jag ta en liten paus för att sedan fortsätta!

Lycka till med ditt skrivande!