När Drop a Story var ungt och ganska nystartat skrev jag lite om mina våndor med att skriva. Ni skulle då följa min resa mot en bok och min dröm. Drömmen liksom rann ut i sanden. Kanske var jag inte tillräckligt motiverad eller så stressad att jag helt enkelt inte hade tid. Jag kommer inte ihåg längre, det var några år sedan.

Nu är jag pÃ¥ gÃ¥ng igen och nu MÃ…STE en bok bli till. Jag har anlitat en bokcoach. Hur skrämmande är inte det? Har du anlitat nÃ¥got för att hjälpa och inspirera dig till framgÃ¥ng? ”

Upplägget med min fantastiska bokcoach är att varannan måndag ska jag ha skrivit 24 A4-sidor, 24!! Nu undrar väl du varför jag i hela världen har fått för mig att göra detta. Jo det är ganska enkelt. Jag klarar det inte själv, jag vill få ut min historia och jag behöver bli färdig för min egen skull, jag måste känna att jag har slutfört. Ja det kostar lite pengar, inte så lite heller, men jag vill ju detta så jag anser I´m worth it!

Du och alla ni andra ska nu få följa med på denna resan i tre månader framåt och jag hoppas detta kan inspirera fler till att våga, vilja och göra! Så nu kör vi.

Jag har haft det inledande samtalet med min bokcoach och vi har gemensamt kommit fram till ett grundläggande upplägg och sen var det bara att skriva pÃ¥ kontraktet. Det är inte för fega detta, nix. Jag har nu lovat pÃ¥ heder och samvete att jag ska leverera 24 A4-sidor med 1,5 radmatning i typsnitt Times New Roman, 12 punkter, varannan mÃ¥ndag senast kl. 09:00. Jag Ã¥ngrade mig direkt…

Jag har levererat mina första 24 sidor på rätt dag och tid och coachen återkom under torsdagen senast kl. 18:00, enligt överenskommet med *jag dansar och ler*. Några kommentarer i texten men mest hurrarop och ett uppenbart fel. Hon hade också ett extra dokument där hon liksom sammanfattat de kapitel jag delat in texten i vilket jag upplevde som väldigt bra. Super att få en kortfattad överblick över kapitlen. Jag hade gjort en översikt själv innan jag började skriva men redan vid kapitel 2 så var jag någon annanstans med andra karaktärer och de gjorde inte som jag hade tänkt. Det blev bra ändå.

Jag var på kurs för ett år sedan ungefär och lyssnade då bland annat till Jorun Modén som sa ungefär så här att man är hemma när man längtar efter att få hänga med sina karaktärer. Jag längtar redan och jag har inlämning nr. 2 på måndag och 33 sidor av 48 skrivna. Mitt mantra just nu är Jag hinner Jag hinner Jag kan!

Här följer det pepmail jag mottog av coachen efter min första inlämning;

“Hej!
Du kan vara helt övertygad om att du ska få redigera texten om och om
igen! Så är det för alla som skriver :))

Men nu vill vi bara ha en större sjok av ett första utkast så att du
känner att du har kommit en bit på väg och börjar se detta som ett jobb
som bara ska göras – vilket dÃ¥ gör att du släpper rädsla,
prestationsångest etc. Du ska ha samma ångestnivå som när du tömmer en
diskmaskin eller kör bil. Det var kanske knepigt i början, nu går det
automatiskt.

Det är också så att det bara är medan du skriver som du finner tonen och
rytmen. Man kan inte tänka sig till eller börja putsa på ett bokmanus
efter 10 000 ord. Man måste skriva och lyssna till vad karaktärerna vill
göra.

Det är därför synopsis är bra till en viss gräns, man fÃ¥r styrfart – men
om berättelsen sedan vill annat så får man bara hänga på. Drar det iväg
_f̦r_ l̴ngt Рkanske en annan bok Рja, d̴ kan man komma att beh̦va
skriva ner det nya synopsiset – parkera tills senare, och hoppa tillbaka
till sin plan.

Du kommer att för varje dag du skriver mer och mer hitta din egen röst,
och som sagt – boksidorna kommer att svara dig med sin musik.

Ha tillit! Till berättelsen och till dig själv!”