Tack för alla fina bidrag! Scrolla ner för vinnare.

Sugen på fler tävlingar? Nu är november månads tävling igång – Rummet 

Aska av Cecilia Linnéa
Du är kol.

En gång var du ett levande material, men tidens brännskador och din syrefattiga vardag har för alltid förändrat dig. Torrdestillation.

Jag är eld.
För att kunna överleva behöver jag dansa över dig, slicka i mig ditt bränsle, hämta kraft från din essens. Annars är jag ingenting. Rök.

Min glöd tar fäste vid din kropp, mina lågor söker näring. Jag drar, sliter, river, för att även du ska brinna. Förgäves.

Min hetta svalnar, ljuset mattas av. Min existens blossar upp i en sista suck, för att sedan slukas av förfall och anta min nya form. Aska.

—————————————————————-

Skymning i Göteborg av Andreas Lantz

Det är märkligt med hösten här i Göteborg. Här finns massor med svamp i parkerna men inte många plockas. För några dagar sedan gick jag på en promenad i stan och visst fanns det massor med mandelkremlor i parken. Det var skymning och himlen lyste röd mellan molnen. Det var lätt att få ner massor med svampar i en påse och det blev en trevlig lunch av det hela. Hade folk vetat hur gott det är med kremlor hade det funnits mängder med svampplockare. Man behöver knappast åka 1 mil för att hitta dem. De finns bland höstlöven lite överallt.
—————————————————————-
Oktobernatten; skymning – en höstpastisch av Rebecca Kjellberg

Nu går solen ned
Halvmörkret djupnar i gathörnen
Stängningsdags i mörkblå timme
Alltid för tidig

Grändens väggar främjar dunklet
smygande bland skärningslinjer
eller famlande efter skum dager
som långt innan butiken stänger
lagt sig över staden.

Oktobernatt är här igen,
skymning blir mest chimär.
Tungt lägger sig mörkret
och faller som i klangfull dvala.

—————————————————————-

 

Höstens andrum av Niko Harrt

Jag är tjugonånting och redan trött på att jaga. Utomlands kändes allt som en tävling; nya mål, nya masker, aldrig ro. Nu står jag här igen, hemma, i höstens rödguldna andning. Allt är långsammare, men äkta. Bladen faller som bortglömda löften, och jag låter dem ligga. Kanske är förfallet inte slutet, utan en paus för att börja om. Skymningen lägger sig över staden, och för första gången på länge känns det okej att inte veta vart jag är på väg.

—————————————————————-

 

Oktober i rött av Anna-Karin Jäntti 

Då när det egentligen ska vara höst och tiden är inne för stickade tröjor, sökande efter fingervantar, sparkar på lövhögar och skomakarbesök gällande fjolårets stövlar så smyger det liksom på oss.

Först en stjärna, sedan fler, glitter, nya modeller av ljusstakar och så en lördag julpapper och snökulor. Det är omöjligt att värja sig och plötsligt sitter du hemma i soffan och funderar på att hämta upp julsakerna från källaren.

—————————————————————-

 

Kroppens förfall av Veronica Frendin

Löven faller sakta och målar marken röd, gul och orange, en solnedgång i miniatyr.
Vemodigt men vackert.
En påminnelse att allt är förgängligt. Jag stannar upp, tar ett djupt andetag.
Låter doften av fuktig svampskog fylla mitt inre.
Mitt hår är grått som novemberhimlen. Fårorna i ansiktet påminner om regndropparnas färd över en fönsterruta.
Åldrandet är inte enkelt, ibland rent av smärtsamt.
Kroppsligt, själsligt och socialt. Nyss var jag så full av grönskande livskraft.
Nu står jag här avklädd och ensam.
Mina minnen slarvigt slängda på marken, likt en hastigt ihopkrattad lövhög.
Vemodigt men vackert. Som en solnedgång i miniatyr.
—————————————————————-

 

Trädens löv och skygga jag av Samaa Hanna Kammouna Taha

Det börjar bli kyligt. På med mina randiga sockor, höstjackan och fingervantarna. Jag beger mig ut på en skogspromenad. Precis som alltid, stannar jag vid den övergivna boden, sätter mig i fönstervrån och tittar ut. Träden åldras. De gul- brun- och rödfärgade löven faller. Varje blad intar försiktigt sin plats på stigen. Varje blad är unikt. Ett sticker ut. Det är mandelformat och dess starkt rosafärgade kant lyser. Lövet är lite som mig, tänker jag för mig själv. Skyggt. Inget -ingen- som står ut från mängden, om man inte fokuserar. Om man inte sätter sig i fönstervrån och beaktar försiktigt.

—————————————————————-

 

Stillsam andning av Ingrid Andreasson
Hösten är skymningens årstid. Liksom ålderdomen smyger den sig på efter den spirande och prunkande tid som är livet, våren och sommaren. Löven sprakar i gult, rött och orange innan de singlar till marken för att förmultna och senare ge liv igen. Naturen går in i vila inför vintern. Dagarna blir allt kortare. Skymningen omfamnar oss som en stillsam andning och ger ro.
—————————————————————-

 

Skymningen är bäst av Hans Jonsson

Jag tycker bäst om skymningen. Oktober gillar jag. Då är det lättast att smyga osedd i skogen, på åkrar och stränder. Bärplockarna är borta. Killarna vid grillarna har packat ihop. Älgjägarna har andra jaktmarker.

Måste äta mer fet mat och kolhydrater före vintern. Fångade en liten älg när mamman bara hann rädda den andra årskalven. Blåbär var gott efteråt. Mitt luktsinne är osvikligt, både dag, skymning och natt.

Min älskade partner har en bulle i ugnen. Väntas i februari-mars. Vi hoppas på tvillingar. Nu ska vi snart leta upp nånstans att övernatta. Många nätter.

—————————————————————-

 

Hans oundvikliga förfall av Benjamin Ahlström 

Hösten är en planerad förlust, en förintelse som upprepas varje år. Trots detta kan vi sörja. Beklaga kylan, hur solljuset bleknar mellan träden. När Patrik tog det första blosset i Maj var världen född på nytt. Inget kunde skada oss, livet i träden och våra bröst var för evigt. När han började prata i telefonen hela tiden, när han tog emot små påsar genom främlingars bilrutor, så var det ändå okej. Natten var ljummen. Men när löven rasslade under sulorna, när ambulansens dörr stängdes. Då kom acceptansen. Liv blir till död. Så är det varje år.

—————————————————————-

Bladstormen av Lizah Diyabanza

Jag vet vem hon va,
Jag vet vad hon ville

När bladen faller börjar ett nytt år
När träden klär av sig lämnas en filt av minnen

Hon va inte redo att om slukas av stromen
Hon ville inte lämna

Nu faller bladen igen

Jag vet vem hon va
Jag vet vad hon ville

Men nu är hon någon annan
Och bladstormen börjar om igen

—————————————————————-

Rött och dött av Emma Lundvall

Löven gulnar och temperaturen sjunker. Jag promenerar varje dag. Med halsduk, vantar och min långa, långa kappa. Vadar genom de fallna löven och det spritter av liv i mig. Åh, min favorittid på året! Frisk luft, fina färger och nystart! Men, vad nu… Röda löv. Mörkret träder in innan klockan ens slagit fem. Temperaturen sjunker mer och mer. Mössan åker på. Sockor i mina skor. Det funkar. Men, så… Tröttheten. Den lägger sig som en dimma, hur ska jag nu hinna… orka… leva…?

—————————————————————-

Vinterandning av Andreas Lindblad

Höstskymning sänker sig över den sista sträckan av en vandringsled som varit tom på andra vandrare. Leden har de senaste åren blivit en trotjänare med sin välanvända stig och väl invanda platser för fika och mat från ett buckligt stormkök.
Att märka årstiderna på samma led. Blyga rådjur, vildkatter, dimman och fikapauserna blir efterhand det viktigaste. Skygg andning, rött höstlöv parallellt vandrande både på leden och genom livet. Det är inte förfall i höstens skog utan förarbetet till det som är nytt, skall skapas.

—————————————————————-

Jag ser rött av Anna Stasko

Jag ser rött.
Den här hösten har varit förjävlig.
I ett land långt från Sverige separerar beväpnade agenter invandrarbarn från sina föräldrar.
De terroriserar hela samhällen.
De hotar folk om deras hår är mörkt och deras ögon bruna.
Det finns ingen poesi i människors illvilja, i förvrängda sinnen där endast hat kan överleva.
På gatan dansar höstlöv i ring, jagar varandra som om de lekte kull. I trädgårdar hoppar ekorrar från gren till gren.
Det är vackert.
Men beväpnade agenter separerar barn från sina föräldrar.
Så ser hösten ut idag.

—————————————————————-

Höstens skymning av Zainab Mohammad

Hösten är den bästa årstiden. När skymningen kommer tidigare och löven lyser i rött, gult och orange känner jag mig lycklig. Det är den mysigaste tiden på året.
På höstlovet bakar jag kanelbullar som doftar genom hela huset, dricker varm choklad med grädde och lyssnar på min favoritmusik. Inne är det varmt och mysigt medan regnet och dimman dansar utanför fönstret. Jag älskar att se de färgglada löven falla, en efter en, som en bladstorm av färger.
Hösten betyder mysighet, lugn och spänning för mig. Snart kommer Halloween med alla dess spännande aktiviteter! Det är då jag mår som allra bäst. Hösten är perfekt.

—————————————————————-

Höstskymning av Jaq Esse

Du vilar alldeles stilla och min hand försvinner ännu i din. Utanför fönstret samlas dagens ljus i sandskuggor vid vårt septemberhav. Jag minns hur du tryggt styrde oss ut bland barndomens skärgårdar och hur jag kunde lyssna på dina berättelser i timmar, utan att förlora en enda sekund.

Här blundar jag. Strandsatt mellan minnen och årets första höststorm. De har förklarat att din kropp inte orkar mer, att sjukdomen gröper ur allt. Ändå, när skymningen närmar sig, känner jag hur du kramar min hand.

Far, jag stannar kvar – för varje andetag du orkar ta.

—————————————————————-

Med ett hjärta rött, nött och pulserande av Sofia Skogsvilde
Moder natur, jag ser din gröna skrud falla.
Blottad, likt naken trädkrona
du somnar men fortsätter att kalla
redo att förmultna, bli mylla och börja om.
Vintern väntar, men kom inte än, inte än.
Hjärtesorg är en känslostorm
som mojnar när tankar klarnar.
Lövtunn högtidsdräkt av färger döljer mörkret inuti.
Heta kinder i oktober svalnar,
längtan går i dvala, tiden rusat förbi,
september blott en viskning i vinden,
ett rykte som blåst bort.
Höstvindar ruskar om grå lockar,
en ringblomma glittrar av frost,
jag bugar och bockar.
Hösten är vacker, men ack så kort,
asplövens vaggvisa är av vemodig sort.

 

 

och vinnaren är…

 

 

Kroppens förfall av Veronica Frendin

 

med juryns motivering;
Att med tema hösten lyckas förena årstiden med den åldrande kroppen är spännande och görs på ett mycket stämningsfullt sätt.