Regnet öser ner ute, men du har varken tid eller ork för ett stort skrivprojekt i helgen? Perfekt! Du behöver bara 10 minuter – och det finns en belöning som väntar.
Helgens utmaning:
Sätt en timer på 10 minuter och skriv en ultrakort scen (max 150 ord) om din absolut sämsta ursäkt för att inte skriva just nu.
-
Blev du kvar på TikTok? Gör scrollandet till ett livsfarligt äventyr.
-
Började du sortera strumpor? Skildra kampen mot tvättberget som ett episkt slutslag.
-
Tittade du bara ut på regnet? Låt dropparna hålla ett krismöte om din brist på disciplin.
Ingen redigering, inga prestationskrav.
Helgens morot: Alla som antar utmaningen och delar sin text stöttar inte bara varandras skrivarglädje – du är också med och tävlar om månadens hedersomnämnande och en biobiljett!
När timern ringer: droppa ditt resultat i kommentaren 👇

Till Sofia, nedan!
Du är ett offer för Jante-lagen. En filosofisk lag som säger att vi alla är värdelösa på alla plan.
Skriva ska du göra eftersom det är roligt. Vad andra tycker är deras problem.
Eventuella grammatik fel får väl redaktören/förläggaren rätta så gör de någon nytta.
Kom att tänka på en föreläsare jag hade. Han berättade att han en gång gått mot rött ljus. En polis där sade då till honom att det var olagligt. Läraren svarade:
– Men om jag kan bryta mot lagen, mitt framför ögonen på lagens långa arm. Och det utan att lagens långa arm kan göra något åt saken… Då måste du väl ändå förstå att jag tar chansen.
Snacka igenkänning! Nä idag ska jag…
Skrivredan, tryckt 1997 hos Natur och Kultur står tyst men hånfull i bokhyllan intill boken Lyckas som författare, som jag köpt men aldrig läst. Barndomsdrömmar blir aldrig uppfyllda om ingenting görs. Att ständigt frukta grammatiken stagnerar kreativiteten. Det är som att stå vid ett rödljus när inga bilar syns till. Står jag och väntar till grönt eller rusar jag över till andra sidan? Är det oförlåtligt om det inte blir helt rätt? Kommer jorden att gå under? Vad sker i rymden? Kommer en komet att slå ner i min text? Jag hemsöks av gamla språkspöken. Jag lusläser min text, ändrar om, glömmer ett ord från en gammal mening och suckar när jag upptäcker mitt misstag. Fan! Bidraget är skickat. Jag sparar filen och stänger ner datorn.
Utmaningen misslyckades, jag kunde inte låta bli att korrigera mig själv