“Platsen hade varit bebodd sedan urminnes tider. Människorna i byn visste det, kände det. Utan att riktigt förstÃ¥ hade man respekterat att denna plats inte var för dem, och lÃ¥tit den vara. De olika livsformerna kunde leva sida vid sida, i fred för varandra, i tyst överenskommelse.
Men sÃ¥ var det en man som inte förstod. Som inte ville acceptera att de villkor som gällde för alla även gällde honom. Som trodde att han stod över. Byborna försökte beveka honom, men förgäves, mannen hade bestämt sig. När huset började byggas pÃ¥ platsen hade regnet kommit. En orolighet spred sig i marken och människorna kunde inte längre gÃ¥ barfota. När huset stod färdigt var stormen över dem. I veckor och mÃ¥nader rasade ovädret och människorna gömde sig förtvivlade i sina hus. En morgon var det plötsligt stilla. De hittade mannen drunknad i brunnen. Över byn cirkulerade fem svarta örnar pÃ¥ lÃ¥g höjd. Byborna vÃ¥gade inte titta upp av rädsla för de stora fÃ¥glarna. Mot kvällen svävade örnarna lÃ¥ngsamt bort i riktning mot platsen. NÃ¥gra barn följde efter pÃ¥ avstÃ¥nd och kunde berätta att fÃ¥glarna slagit sig ner pÃ¥ taket till det nybyggda huset. Det var sista gÃ¥ngen nÃ¥gon människa var där.”

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!