“Platsen hade varit bebodd sedan urminnes tider. Människorna i byn visste det, kände det. Utan att riktigt förstå hade man respekterat att denna plats inte var för dem, och låtit den vara. De olika livsformerna kunde leva sida vid sida, i fred för varandra, i tyst överenskommelse.
Men så var det en man som inte förstod. Som inte ville acceptera att de villkor som gällde för alla även gällde honom. Som trodde att han stod över. Byborna försökte beveka honom, men förgäves, mannen hade bestämt sig. När huset började byggas på platsen hade regnet kommit. En orolighet spred sig i marken och människorna kunde inte längre gå barfota. När huset stod färdigt var stormen över dem. I veckor och månader rasade ovädret och människorna gömde sig förtvivlade i sina hus. En morgon var det plötsligt stilla. De hittade mannen drunknad i brunnen. Över byn cirkulerade fem svarta örnar på låg höjd. Byborna vågade inte titta upp av rädsla för de stora fåglarna. Mot kvällen svävade örnarna långsamt bort i riktning mot platsen. Några barn följde efter på avstånd och kunde berätta att fåglarna slagit sig ner på taket till det nybyggda huset. Det var sista gången någon människa var där.”

 

Tävlingsbidrag till tävlingen Ge bilden ord!