Förföljaren

Saga springer så fort hon kan för att undkomma sin jägare, det flimrar framför ögonen och pulsen spränger i huvudet. Hon vet inte riktigt varför hon blir jagad bara att den här farbrorn gör henne rädd. Aldrig tidigare har hon varit så här skräckslagen. Hennes ben rör sig så fort de bara kan, bort från hennes förföljare. Här inne i dungen med höga träd och täta buskar har hon inte varit tidigare.

Trots att det är tidig försommar med strålande solsken känns det kyligt här under de stora trädkronorna. Saga river sig på de stickiga buskarna när hon försöker gömma sig i skuggan. Hon kryper ihop bakom en av buskarna och försöker att inte andas så högt. Ljudet av fotsteg och grenar som knäcks kommer närmare. Saga blundar i ett försök att slippa undan.

På avstånd hörs ljudet av en gräsklippare som knattrar genom fågelsången och insektssurret. Försiktigt öppnar Saga sina ögon igen och ser sig om, redo att ta till flykten om farbrorn dyker upp. Hon ser bara träden och buskarna, ingen verkar vara i närheten. Prövande tar Saga några steg ut från sitt gömställe bakom buskarna. Det svider på armar och ben av såren från de stickiga buskarna men nu skyndar hon sig ut från dungen och tar sikte på det höga hyreshuset där hon och hennes mamma bor.

Tittar ner när hon möter någon, är rädd för att stöta på den skrämmande farbrorn igen. Försöker komma ihåg hur han såg ut och vad han hade på sig men minns bara att han var stor och hade en rutig skjorta i rött och svart. Lättad över att vara hemma igen slår hon in koden till porten och skyndar in i hissen. Trycker på våning 8 och hissen sätter igång. Ingen annan åker med hissen och snart stannar den på hennes våningsplan. Doften av mat kommer emot henne medan hon låser upp ytterdörren med nyckeln som hon har runt halsen. Med en gång känner hon sig hungrig och hoppas det blir spagetti och köttfärssås som är favoriträtten. Mamman är på gott humör, hon gnolar en glad melodi medan maten lagas. Saga känner sig lugnare nu när hon sitter vid det hemtrevliga köksbordet. Plötsligt faller hennes blick på hur bordet är dukat, det finns tre glas och tallrikar istället för de vanliga två. Mamman vänder sig om och möter Sagas frågande blick.

“Vi får en gäst till middag idag”, säger mamman och vänder sig mot spisen utan att invänta Sagas reaktion. Precis då ringer det på ytterdörren, mamman skyndar sig att öppna, kastar först en snabb blick i spegeln i hallen och rättar till kläderna. Saga ser inte ytterdörren från sin plats vid köksbordet men hör en bullrig mansröst. Skräckslagen ser hon i spegeln en stor man med rutig skjorta i rött och svart.

Text av Ingrid Andreasson
Tävlingsbidrag februari 2021
Fortsätt på meningen…