Plats: ett brukssamhälle i Västmanland

Tidpunkt: hösten 1966

***

Brevet till dig

Älskade Leif,

Jag glömmer aldrig hur berättelsen om dig och mig började. Bilden av dig bländar som en sol på väg upp över horisonten, lika lysande idag som då. Höstterminen hade precis startat. Den veckan hade jag kommit som ny elev till skolan. Klockan ringde, signalerade att nu var det rast. Jag klev ut i korridoren. Jag såg dig på långt håll. Du gick tillsammans med din bästis Lasse. Fast jag visste inte då att han hette Lasse. Du hade redan sett mig. Det gnistrade i dina ögon. Jag vågade knappt titta på dig, men kunde inte låta bli ändå. Så var ögonblicket över. Vi hade passerat varandra. Några sekunder senare, utan att tänka mig för, vände jag mig om. Jag mötte din blick. Du gick baklänges några steg, sen ropade Lasse på dig och du försvann.

Jag var redan då obotligt förälskad i dig, fast jag inte visste vem du var. Innan du hade smugit in din hand i min första gången. Senare den veckan. Kommer du ihåg? På lördagskvällen anordnades ett party i skolans gymnastiksal. Jag och Anna gick dit. Vi bodde på samma gata. Jag hade klätt mig i en ny kortkort kjol och rosa virkad jumper. Över det kala rummet med jättehögt i tak vilade ett svagt ljus. Vi ställde oss på tjejsidan och lutade ryggarna mot ribbstolarna. Anna ropade rakt in i mitt öra. Hon hoppades att Göran skulle komma, tror jag. Jag lyssnade inte så noga.

Jag kunde inte ta ögonen från killen som kom gående. Jag kände igen ditt sätt att gå. Låten som du gick i takt till var Summer in the city med Lovin’ Spoonful. Det sved i bröstet. Förälskelsen gjorde ont. Du tog min hand. Din kropp mot min. Vi tog några långsamma, trevande danssteg. Vaggade sakta i takt till musiken. Hela kvällen.

Du och jag var oskiljbara. Du virade din stickade blå halsduk flera varv runt min hals. Jag drog in speciella doften av dig. Det året gick vi i samma klass. Det funkade inte alls. Jag satt hela tiden och sneglade åt ditt håll. Det var samma sak för dig, eller hur? Jag kommer ihåg julen samma år. Jag fick en lila polojumper i julklapp. Första dagen på vårterminen hade jag den på mig. Den första jag fick syn på i skolsalen var dig, iklädd en likadan tröja som jag, fast jag var tjej och du kille. Unisex hette det då. Vi log mot varandra. En aning generade båda två. Det gick några år. Sen flyttade jag med min familj. Du och jag tappade kontakten. Jag
undrar hur ditt liv har blivit. Hur du ser ut idag. Om du är lika fin som då. Jag hoppas att du tänker på mig ibland.

Kära hälsningar från Karin

Text/Bild: Ethel Hedström