Att nå ut i vimlet där ute

Hur gör en okänd författare för att inte drunkna bland alla utgivna böcker, om man inte råkar vara en känd person? Ett sätt bland många andra är att ha kontakt med författarkollegor. Det är ovärderligt. Inte bara för att hjälpa varandra att synas, utan både före och efter publicering, som inspiration och vän som har samma brinnande intresse.

Så här säger Ethel …
I samband med att jag började skriva skönlitterärt, kring 2009, började det bildas grupper på Facebook med alla möjliga intressen. Jag letade upp en distanskurs i skrivande och mitt nya liv rullade igång. Jag sökte intressegrupper på nätet och hittade Författare på Facebook som idag har över åttatusen medlemmar (grundare Dag Öhrlund, grundades 2010). Hela tiden bildades fler skriv- och författargrupper med skilda intressen och inriktningar. Idag är det alldeles för många. Jag hinner inte kolla alla. Nuförtiden prioriterar jag grupper som har startats för att diskutera skrivfrågor med andra deltagare som studerar på distans. Jag har deltagit i en hel del och sett att det i mångt och mycket är samma författande personer som syns i grupperna. Några har jag haft kontakt med under åren men aldrig träffat i levande livet. Som till exempel min författarkollega Birgitta Illyés. Birgitta är en av dem som läste och kommenterade mitt råmanus som sen blev en utgiven bok. Guld värt att ha en person som testläsare som både skriver och läser böcker själv.

Förutom testläsning har jag lagt ut frågor och funderingar i facebookgrupper och vid varje tillfälle fått väldigt bra svar av kunniga människor. Det finns alltid någon specialkunnig eller expert som har erfarenhet av just det jag söker svar på.

Jag tror att vi har ungefär samma driv, Birgitta och jag, en stark vilja att göra våra böcker kända för presumtiva läsare. Vi vill bli lästa. Min debutbok kom ut i slutet av maj 2019. Jag hade bokrelease för vänner och släkt, författarbesök på bibliotek, varit med på en kulturmässa och några proffs har recenserat. Men jag vill göra mer. Birgitta och jag har börjat vår gemensamma marknadsföringsvandring med att recensera varandras böcker i grupper där personer som älskar att läsa hänger. Det är ett bra sätt att nå läsare, som förhoppningsvis för det vidare till andra lässugna, om de gillade boken. En annan författarkollega som nyligen debuterat med sin första skönlitterära roman och som jag lärt känna på nätet, har en idé om att ordna en virtuell bokturné. Den blir troligtvis av under hösten. Då kommer både Birgitta och jag att vara med, förstås. Vi rör på oss regelbundet, både fysiskt och på nätet.

Ethel Hedström

… och så här säger Birgitta:
Skrivprocessen för min debutroman pågick under nästan tio år. Jag har förvisso skrivit så länge jag kan minnas, men den här gången blev drömmen om en färdig bok verklig. Jag kan nog påstå att det var Internets förtjänst och de digitala skrivkurser som jag deltog i, som blev den kompass jag såväl behövde för att till slut nå ända fram. Även bloggar om skrivande, olika intressegrupper på Facebook och andra likasinnade vänner har betytt mycket. Att diskutera alla sorters skrivfrågor, få stöd och uppmuntran och ibland bena ut begrepp eller oklarheter, har blivit ett måste för att jag även i fortsättningen ska kunna utvecklas i mitt skrivande. Kurserna, liksom de andra skribenternas idéer och stöd, räddade min text från att hamna i byrålådan permanent.

Personkontakterna i de digitala kurserna var många. De flesta föll bort av olika naturliga anledningar medan kontakten med några ännu är kvar. Min författarkollega Ethel är en sådan viktig kontakt. Vi möttes på en digital kurs för många år sedan. Vi har aldrig träffats utanför ”nätet”, men fortsatt att peppa varandra och ge stöd i de flesta frågor som rör vårt skrivande när så behövs. Båda strävar vi efter att våra böcker ska nå ut till målgrupperna för att kunna bli lästa.

Ethel var en av mina första testläsare av mitt råmanus. Nyligen recenserade vi också varandras böcker i några av de många litterära grupperna. Ärliga åsikter och insikter om mina texter är ovärderliga. Det gäller både ris och ros. Det får jag bl. a av Ethel och det känns tryggt. Personer som både läser och skriver böcker, läser ofta med ett argusöga när de recenserar texter.

Min debutbok gavs ut i början av maj i år. Mitt i kaoset av pandemin. Det blev så klart en stilla utgivning. Utan någon bokrelease. Utan några författarbesök eller andra event. Det sting av besvikelse jag omedelbart kände, ersattes dock snabbt av allvaret i situationen.

Det är just med de här begräsningarna i samhället, som har fått mig att söka efter andra vägar att marknadsföra min bok. Så vem vet, kanhända blir det en virtuell bokturné till hösten. En annan författarkollega håller på att utveckla en idé. Både Ethel och jag kommer då självklart att vara med.