Vårlig Kärlek – vinnare

Ber om ursäkt för sen återkoppling men vi har tryckt på pausknappen under period för att återhämta oss och hitta vår mojo igen. När vi väl öppnade tävlingsbidragen så blev vi överväldigade av responsen – närmare 50 tävlingsbidrag är inlämnade, så roligt – tack – och alla är så bra, heja er!

Tack också till skolorna som skickar in bidrag från sina studenter, kul att ni ger dem chansen!

Läs alla bidrag här nedan, mycket nöje!

Längs husväggen av Therése Gustavsson

Vintern hade vandrat i väg och försvunnit runt husknuten. Kvar längs trottoaren fanns gruset som skulle sopas bort inom en snar framtid. Kvar fanns även Lykke med vinterkappan fortfarande svept runt midjan – hon och krokusarna lutade sig tryggt mot husväggen i väntan på våren. Hon väntade på Honom, mannen med stort H.

En stund senare kände hon någonting välbekant snudda vid det vinterbleka ansiktet. Molntäcket hade skingrats för vinden och solstrålarna färgade världen gul. Sedan hörde hon ett välbekant tutande. Välkommen H, välkommen våren! De skulle ut och möta årstiden tillsammans. Inuti hennes bröst galopperade hjärtat som aldrig förr.

Kärleksrus och blodsocker blues av Sofia Skogsvilde

Tankarna svävar iväg. Tina fumlar med glasspinnen i handen.
Läskande E-nummer faller till backen intill rödljuset.
Frankensteins skapelse smälter på trottoaren när två blickar möts på vardera
sida om övergångsstället.
Den blöta fläcken blir ett rorschachtest på asfalten.
Tina ser ett hjärta, är det ett tecken?
Leendet bländar. Herr Gåman blir grön, fjärilar löper amok.
”Me, you, dejt?” Frågar främlingen hoppfullt när de möts på mitten.
Tina tänker efter och svarar sen,
”Nej.”
Främlingen har blivit nobbad av lågt blodsocker.
Hjärncellerna vill ha mat, här sker inget rendezvous spontant.
Tina stirrar på molnen,
”M-m-men vad sa jag?”

Underbara kråksång av Therese Sjöqvist

Det spritter till av energi när jag ser lila krokusar. Säkert är det fånigt. En krokus kan växa precis var som helst men att se dessa lila små blommor gör mig lycklig. Jag känner mig till och med så där löjligt glad som ett litet barn. Att se kråkor och skator i trädet gör också att jag känner mig fantastiskt överlycklig. Sättet som de där kråkorna och skatorna smyger fram, följer ens rörelser med små plirande svarta ögon är speciellt. Dessa tecken betyder våren för mig och jag blir glad. Kan det kanske kännas ungefär så här att vara förälskad?

Ett barn på upptäcksfärd av Andreas Lantz

Det känns underbart att ströva i Slottsskogen. Solen skiner och visst är det härligt med vår. Jag kom in i målbrottet för knappt en månad sedan och det är speciellt. Just nu spanar jag på en vacker blondin. Hon ler mot mig och jag ler tillbaka. Hej säger hon och jag rodnar när jag hejar tillbaka. Det pirrar inom mig och jag närmar mig henne utan att säga mer. Känslan inom mig gör att jag inte kan få fram ett ord. Jag kysser henne direkt dock och hon verkar uppskatta det. 13 år är jag men kärleken tar överhanden ändå.

Vårträdgård av Birk Andersson

en kanin
hoppar
över frukosten

ett smultronställe
planteras

ett stort leende
när jag ser
hängmattan

Glassigt sammanträffande av Alicia

“Vad gör du?!” Bilen kör av vägen och rakt ner i diket, den missar mig precis. Låt mig spola tillbaka bandet: Jag sitter på en snöklump och bredvid den växer en oberörd tussilago. Motorvägen viner framför mig men solen skiner och jag har en glass i munnen. Varje sniff luktar avgas och varje slick smakar päronglass. Sen kommer bilen.

Jag har ett manus i huvudet för hur jag ska skälla ut dåren, men när bildörren slår upp är allt jag får ur mig ett,
“Hej…” medan jag drar en hårslinga ur ögonen.
“Allt bra?” Han har en päronglass i handen.

Vårlig kärlek av Kristin Olofsson

Jag håller upp handen mot den trevande vårsolen, handen skyddar mina ögon från det ovana, starka ljuset. Genast känner jag hur strålen värmer min hand. Den sprider sig vidare in genom min arm, min axel och in i mitt hjärta som smälter. Mina sinnen förstärks, jag förnimmer en fjäril som flyger förbi, jag ser den inte men vet att det är en vackert, solgul citronfjäril. En koltrasts kvitter når mina trumhinnor, transporteras vidare till tinningloben. Sopbilens dova brummande i bakgrunden. Det låter fint. Det känns lyckligt. Nästan som kärlek. Våren har anlänt, med den känslan av ljus, hopp och lycka.

Doften av körsbärsblom av Lottie

Annas ansikte bär fortfarande tydliga drag av yngre år men blicken har hunnit bli mer vaksam än mjuk.
Hon är på väg mot ångbåtskaj och båtar.
Ska bara passera stadsparken först med alla nojsande och nykära par.
Doften av körsbärsblom får henne att minnas första kärleken.
Kärleken som åldrats och.förändrats till någonting annat, kanske ett eftersträvansvärt lugn tänker hon.
Plötsligt så känner hon hur avundsjukan rinner av henne.
Det ligger något befriande i själva åldrandet med.
Ändå kan hon inte låta bli att drar in andan och låta sig förföras.
Den där söta doften av körsbärsblom som får henne att minnas…

Ung kärlek av Ingrid Andreasson

På avstånd hörs ljudet av mopeder. Min väninna och jag är ute och går i byn där vi bor. Det är en ljummen kväll i april, koltrastarna sjunger. Killarna på mopederna saktar in bredvid oss. Mitt hjärta klappar av glädje, en av dem är den snygge killen som jag sett på ungdomsgården. Killarna rusar med motorerna, gruset sprätter. Försiktigt spanar jag på honom, hans ljusa hår rör sig i vinden. Plötsligt frågar han om jag vill åka en runda. Blygt sätter jag mig tillrätta bak på mopeden. Jag håller mina armar runt honom och lutar lyckligt kinden mot hans rygg.

Hjärtförhävelse av Susanne Eriksson 

Hållplatsens plexiglas var sunkigt vårgrå. Skatornas oändliga tjatter påminde om en skolmatsal. Jag vred huvudet åt ankommande tågens håll och min blick fastnade i dessa azurblåa ögon för några sekunder. Bröstkorgen hävde sig. Och havet kändes avlägset. Och det där som legat visset och ihopknycklat brunt som efterlämnade höstlöv gömt i mitt bröst började sakta veckla ut sig. De där hjärtslagen som dovt vispade runt nu var plötsligt fyllda med något bubblande. Och små skälvande danssteg i mitt sinne levandegjorde mitt väsen. Färgerna intensifierades omkring mig. Och det slog mig att nu doftade det vår bland grus asfalt och tågspår.

JAG CYKLAR I MAJ av Latifa Gharbi

Jag cyklar till Kungliga Operan
på välpumpade däck
jag ska se Midsommarnattsdröm
med studentrabatt

håret improviserar
sin egen koreografi
luften doftar solkräm
syrén och hänryckning

kastanjen blommar
och lindens blad har vecklats ut
världen lever upp
till mina förväntningar

jag cyklar hem
med vindtrassligt hår
och mjukare axlar
skjuter upp dörren till cykelrummet
med vänsterfoten

våren iakttar mig

Fönsterrenovering av Anna Asp

Gud hör bön! Fönsterrenoveringen börjar i andra porten. Det gick upp för mig i morse – ingen påringning på dörren klockan sju, inget spring i trapphuset, trots att jag såg killarna med sina pirror med väderskydd nere på gatan. Polletten trillade ned – de börjar i andra porten. Jag får ha lägenheten för mig själv ett tag till.
Det var en fin vårmorgon, och jag fick lite glädjefnatt, så jag tog en promenad till Högalidskyrkan, för morgonandakt och frukost. Jag har varit ute så lite på sista tiden, så jag trodde att krokusarna hade blommat ut, men de stod fortfarande kvar.

När livet börjar blomma av Shyloh Blomqvist Guedes

Hopp, kärlek och tro, ingen brist på ro.

Road av ljuset som aldrig försvinner.
Road av fåglarna som flyger utan förhinder.
Känslan av att känna solen på ens kinder.

Från att gå med huvudena ner och darriga ben till att titta upp mot solsken.
Kärleken till alla fenomen.

Glädjen om kvävts men äntligen får andas.
Skratt som lättar på bröstet.

Göra saker utan att känna sig tvungen.
Är det såhär det känns att vara kungen?

Det är nu året börjar.
Inte när fyrverkerierna skjuts upp och man hör höga tjut.
Utan när blommorna blommar ut.

Väverskan gyllene brokad av Sofia Skogsvilde

Under en blå himmel reflekterar väverskan över sitt liv. Borta är Iris skimmer, gråstarrsdimman är sorgens egna mörkläggningsgardin. Fjolårsgräset försöker trösta en stel kropp, sextio minuter, en timme, inget regn faller trots väderleksrapport. Utslagna tussilagos väcker blomstrande minnen. Iris suckar, hennes drömmar är få. Prunkande knoppar brister.
”Aj!” En liten tagg bäddar in sig i fingret.
Ur såret droppar vishetens DNA. Årstiden öppnar sinnen. En citronfjäril vilar intill Iris statiska nylonstrumpor, hon är ett med naturen. Tankar spinner, väverskans hjärta finner harmoni, leende läppar väver framtidens garn, så här ung har hon inte känt sig på år och dar.

Han av Cathrin Monell

Han är tillbaka. När jag drar upp rullgardinen vilar han på gräsmattan. Hans lugn och självklarhet gör mig lycklig: han äger sin värld. Jag känner igen honom på de spretiga, lätt skeva hornen. Han är fortfarande ung.
Ibland är han med en dam – syster, mor eller en partner. En enda gång har jag avsiktligt skrämt honom: jag knackade på rutan när han betade av tulpanerna jag okunnigt planterade när vi var nyinflyttade. Flera gånger har vi råkat mötas i trädgården, om jag kan lämnar jag den till honom. Jag messar den symbol som vagt liknar honom till min man.

Överrasknings-picknick av Theresa

I öster rodnade himlen. Samma tillstånd på mina kinder. Ett svagt rasseI hördes i den stilla morgonen. Marco på sin gamla cykel. Jag försökte hålla tillbaka ett leende. I min cykelkorg fanns smörgåsar och kaffe i termos. På ängen intill låg filten utbredd bland fladdrade nässelfjärilar. Jag hoppades bli Marcos efterrätt. Eller kanske Marco min? En ljummen bris förde med sig doften av hägg. Marco log när han upptäckte mig. Ännu bredare när jag höll upp två muggar. Leendet han gav mig förvandlade mina ben till pasta scotto. Myror i benen och fjärilar i magen.
-Tesoro mio! utropade han.

Vårlig kärlek av leo Söderberg

Snön har försvunnit utan att säga hej då.
Gatorna är sopade, luften känns lättare att andas.

Vi går bredvid varandra, lite för nära för att vara slump.
Du skrattar åt något jag inte riktigt sa.

Solen träffar ditt ansikte som om den också väntat.

Jag inser det då,
det är inte bara vintern som släppt taget.

Något i mig har också tinat,
försiktigt,
som om det vågar igen.

När allt börjar av Jenny Arteaga

Solen letar sig in genom smutsiga fönster. Det droppar från taket när jag öppnar altandörren. Krokusarna har sprängt sig upp ur snöslasket, som om de inte kunde vänta längre.
Nere vid båten står du, fast i en tamp som vägrar ge sig. Du ser upp när jag kommer.
“Perfekt timing,” säger du.
Jag vet inte vad jag gör, men håller i. Skrattar när det går fel. Du skrattar också.
När båten glider i vattnet nuddar våra händer varandra. Ingen av oss flyttar dem.
”Glass efteråt?”
Jag nickar och kisar mot solen.
Och plötsligt vågar jag tro igen.

Vårens budskap av Molly 

Jag ser en fartfylld sommar med mycket förändringar. Det behöver inte vara på ett dåligt sätt – det kan vara på ett bra sätt. Jag känner vinden som drar sig längst gräset. Lukten kommer med doft av grillat och vänner; familj är samlade.

Är det inte fantastiskt?

Vårkänslor av Patrik Oldin

Det pirrar i magen. Det gör lite ont. Det är tyst. Tystnaden gör mig modig. Det är dags nu. Jag är redo. Tror jag. Hon står framför mig. Hon tittar på mig. Ögonen ser ut som två utsmyckade bärnstensöar, omringade av azurblåa stilla floder. Det är tyst. Vårsolen lyser på henne. Bara på henne. Jag fyller mina lungor med luft. Håller andan. Nu säger jag det … Jag älskar dig. Tystnaden innan hennes svar känns som en evighet. Jag vet inte om jag andas. Jag väntar. Fan vad tyst det är … Jag letar tecken i hennes ansikte. Hon ler …

Spända förhoppningar av Christine Bergkvist

Jag har tänjt och stretchat hela vintern, sömmarna har börjat släppa i grenen. Det värker i ljumskarna. Det fattas fortfarande en halv centimeter, men det syns inte. Jag har tittat i spegeln hemma. I gympasalen spelar killarna innebandy på ena halvan. Tjejerna hänger på den andra. Han sätter bollen i mål med ett slagskott och mina kinder blir varma. Jag går ner i spagat, försöker pressa ner den sista halva centimetern. Han lyfter klubban i luften: yes, mål! Tjejerna ser på mig, klappar i händerna och jublar. Fan, Mia! Snyggt! ropar de. Han tittar inte ens åt mitt håll. Fan.

Vårbubbel av Linn Langefors

ag bubblar,
och du bubblar,
och hela världen bubblar,
fast inte med oss.

Som ystra kalvar
och gravitationstrotsande killingar
och nyskakad sockerdricka.

Jag bubblar,
och du bubblar
och tillsammans bubblar vi
ner på stan,
för att visa alla
hur det är att vara vi.
Och de vill inte bubbla med oss,
för vi är jobbiga och stör dem och är i vägen för tanterna på bussen
Men vi bryr oss inte,
för man kan inte stoppa sockerdrickan
när den väl pyst ut ur flaskan.

Vår på riktigt av Aurora

Det är vår på riktigt när snön kommer tillbaka i slutet av april. När du får veta att sommarjobben du glömt att du har sökt inte bryr sig om vad du gör när våren tar slut. När du tror att ingen är på stranden, men ser killen du inte kan sluta älska när du går dit. Det är vår på riktigt när vad som helst stressar och det blir svårt att säga hej, för honom med. Att ni är vänner försvinner en stund och du låtsas att han inte finns, han gör samma sak. Är som att allt går sönder.

Mormor av Ulla Berglund

En ljum försommarvind svepte in och en svag doft av daggfriskt gräs nådde hennes näsborrar genom sovrumsfönstret. Hon drack sitt morgonkaffe och radions väderleksrapport meddelade att det skulle bli sol och 15 grader varmt. Nu var det dags. Som hon längtat. Hon tog fram sommarhatten hon köpt i sin ungdom. Den där gröna med blommor. Hon satte på sig den tunna kappan, kollade sin spegelbild och gick ut för att möta våren. På väg mot busshållplatsen tog hon i smyg några hoppsasteg och hoppades att det var Han som var chaufför idag. Mormor var förälskad. I våren och chauffören.

Här och nu av Roger Peterson

Jag har slagit mig ner på bänken vid glasskiosken som just har öppnat för säsongen. Två bägare med vårens smaker är beställda. Du kommer på din turkosa cykel och ler i kapp med solen som strålar och värmer. Slår dig sen ner mittemot, alltjämt leende. Ibland behövs inga ord, tankar kan tala för sig själva. Vi intar vår glass och avnjuter en omgivning som långsamt grönskar. Vi njuter av vår tid här och nu.

Pang av Fredrika Fabri

Någonting dunsar mot rutan, och Kevin reser sig på tå för att se. Hela kroppen sträcker han, säger mamma och pekar. Så Esme lägger ner boken på överkastet. Solen har brutit fram där ute, slår mot de tunna molnen, strålar som sträcker sig mot marken, vidrör träden och de bruna hyreshusen. Väcker till liv.

Esme och Kevin tittar, vad var det som lät, säger Esme, och då kommer det igen. Pang. En humledrottning som slår mot rutan. En rund kropp. Humla, säger Esme, och Kevin upprepar. Umla.

Vi går ut, säger Esme och ler. För äntligen kommer våren på riktigt.

Början av Judith Heidbrink

Solen lyste in genom persiennerna i mitt rum. Dina envisa fingrar ville hitta min mage för att locka fram mitt skratt. Min blåblommiga klänning var nyköpt. Jag bar den för dina ögon. Kylan omfamnade mina bara ben men med dig tog den aldrig fäste. Jag såg i din blick hur du beundrade mig. I den stunden var jag så vacker. Och jag nös av den kittlande vårluften från det öppna fönstret. Den tunna glasrutan skiljde oss från världen.
Ännu var du min hemlighet.
Ännu var dina händer främmande mot min hud.
Ännu blommade äppelträden utanför.

Min älskade av Anna

I min vänstra ficka finns ett blad
trots att snön ligger tät.
Min älskade hon snart är här
hon har mitt hjärta i sitt nät.

Hennes nät av årets första blomst
hennes ögon av violer.
Hennes varma leende av solsken och hopp
hennes skratt som kaprifoler

Hon har mitt hjärta i sin hand
en gåva åt mig när hon for.
Och varje år ger jag det igen
min älskade, mi amour.

Jag följer hennes färgglada hand,
jag är tjuren och hon matadoren.
När vi äntligen ses är jag äntligen fri,
min älskade, för hon är våren.

Bäckens magi av Marie Hast

Den porlande bäcken glittrar i solskenet. Jag släpper försiktigt ner ett torrt brunt löv som ännu inte hunnit bli till jord. Följer lövet med blicken. Det stannar till vid en pinne. Fastnar. Har inte bråttom. Guppar likt en båt på ett öppet hav. Sakta sliter det sig loss och färdas vidare. En droppe stänker upp, mitt på lövet, skimrar som vore det en egen värld. Jag tar av mig skor och strumpor. Det kalla vattnet får fötterna att domna. Märkligt skönt. Fåglarna kvittrar. Solen värmer mitt ansikte. Äntligen! Äntligen vår!

Solen av Chorin Nilsson 

Dansens omedelbara inverkan på märgen som speglas av solen fast den är så långt in: solen når dit.

Solen med sin oumbärliga längtan efter att bli sedd gör sig så stark att ingen kan undgå den.

Storken som är fast inställd på att hitta byte bländas, men är tvärsäker i sin hållning att ingenting får gå till spillo.

Ungdomarna som har hela livet framför sig men bara längtar till helgen, avgörande ser de på sina klädval och besök till Systemet.

Hunden slickar på en kvarglömd glass medan en pojke gungar där blombladen långsamt vecklar ut sig.

Ljuset hyllar dem alla!

Delad glädje av Maria Johansson

Vårens lekfulla vind utmanar mig med sin energi, och jag far fram till parken där jag placerar min springare i cykelstället. Flåsandet fyller mig med lycka som virvlar till i mitt huvud och jag möter så många blickar som öppnats upp likt vintermörka sommarstugor. Vi rör oss alla på väg någonstans men långsamt för att hinna känna. Äntligen finner jag rätt par ögon som ler och jag kan inte låta bli att fånga dess händer utan vantar och värma dem mot solen i mitt ansikte och mina läppar.

Nya ljusa vägar av Chorin Nilsson 

Bollar som studsar över gårdar, solen som bländar damer på väg till affären, en otröstlig längtan efter nya vidder.
Ett nytt linne att trivas i, en lagad cykel, ett härligt pirr i kroppen efter nya sånger. Att sjunga hela vägen till jobbet, att stämma in i vid lägerelden. Att känna glöden i sig, ett nytt behov av samhörighet och dans! Att vara tom men uppfylld av all förväntan, av att se saker framför sig ta form. Sådant som inte fått plats än men får sin plats – när ljuset hopar sig och berättar om alla nya vägar, redo att glädjas åt!

En tistel mer av Chorin Nilsson

Jag vill inte ha en smocka, jag vill ha blommor: stora buketter med tussilago och tistlar, även om de sticks. För de ska vara med, stå lila och präktiga jämte solrosen så de får chansen att lysa ännu mer! Jag vill inte be någon om buketten, jag vill plocka den själv. Vara införstådd med att den är min, känna lugnet när jag vet att jag kan andas mina tårar ifred. Jag vet att jag borde vara glad när våren kommer…när naturen blomstrar låter jag andra känslor stå åt sidan och glädjs ännu mer åt framstegen. Känner stolthet till och med!

Prismors längtan av Chorin Nilsson 

Det knyter sig i magen på mig, när det borde lätta. Det kittlar till, solskenet sätter kristaller i mina ögon, jag bugar mig och famlar i ditt hår. Finns där guld? Ädelstenar och fantastiska prismor? Fast jag tittar på dig när du gör frukost och kör bil så är det inte alltid jag på riktigt tar in linjerna på din näsa, dina sneda axlar som gör dig till du. Det rinner av mig, tvivlet. Det är bara vi i månljuset som speglar min längtan till dig med sin intensitet. Jag behöver inte leta mer. Våren förde mig hem, till dig.

Vildhästen av Elsa forslund

Vi var ute i skogen plötsligt började det prassla i busken jag och Hilma skrek aaa! Men det var bara en vilsen vild häst den hade kommit bort från sin flock vi hjälpte den till baka efter den dagen önskade jag mig en häst i present varje dag.

Ella av Viktor

jag gick till en fotbollsmatch med en tjej sen gjorde jag 6 mål och hon vart imponerad