Nedan hittar du en text från Harry Potter och De Vises Sten. Din uppgift är att skriva om den!

Ändra karaktärer, platser, händelser mm så den får en ny innebörd, en ny handling.

Texten ska vara inskickad innan den 25 juni kl. 21:00 till tavling@dropastory.com.

Genom att delta i tävlingen godkänner du att en jury tittar på ditt bidrag och att vi lägger upp din text under kategorin Stories på www.dropastory.se

 

Kapital 7. Sorteringshatten
Sid 141 – 143

Porten öppnades genast. Där stod en lång, svarthårig häxa i en smaragdgrön klädnad. Hon hade ett mycket strängt ansikte och Harrys första tanke vara att det här var inte någon som man satte sig upp mot.
”FörstaÃ¥rseleverna, professor McGonagall”, sa Hagrid.
”Tack Hagrid. Jag för dem vidare härifrÃ¥n.”
Hon sköt upp porten på vid gavel. Entréhallen var så stor att hela Dursleys hus hade kunnat få rum i den. Stenväggarna lystes upp av flammande facklor precis som hos Gringotts, taket var för högt för att man ens skulle kunna urskilja det, och en ståtlig marmortrappa mittemot dem ledde upp till de övre våningarna.

De följde efter professor McGonagall över det stenlagda golvet. Harry kunde höra surret av hundratals röster frÃ¥n en dörröppning till vänster – resten av skolan mÃ¥ste redan vara här – men professor McGonagall visade in förstaÃ¥rseleverna i ett tomt litet rum intill hallen. De trängde in sig där, stod lite närmare varandra än de annars skull ha gjort och kikade sig nervöst omkring.
”Välkomna till Hogwarts”, sade professor McGonagall. ”Banketten inför terminsstarten börjar alldeles strax, men innan ni intar era platser i stora salen, ska ni sorteras in i era elevhem. Sorteringen är en mycket viktig ceremoni, därför att sÃ¥ länge ni är här kommer ert elevhem att vara ungefär som en familj för er inom Hogwarts väggar. Ni kommer att ha lektioner tillsammans med de övriga i ert hem, sova i hemmets sovsal och tillbringa er lediga tid i hemmets uppehÃ¥llsrum.

De fyra elevhemmen heter Gryffindor, Hufflepuff, Ravenclaw och Slytherin. Varje hem har sin egen förnämliga historia och vart och ett av dem har frambringat berömda häxor och trollkarlar. Under er tid som elever här pÃ¥ Hogwarts kommer era framgÃ¥ngar att vinna poäng Ã¥t ert elevhem, medan däremot alla era brott mot reglerna fÃ¥r det att förlora poäng. I slutet av Ã¥ret belönas det hem som har flest poäng med elevhemspokalen – en stor ära. Jag hoppas att ni var och en ska bli till heder för det hem ni tillhör, vilket det än blir.
”Sorteringsceremonin äger rum och ett par minuter inför alla övriga i skolan. Jag föreslÃ¥r att ni allesammans snyggar till er sÃ¥ mycket ni kan medan ni väntar.”

Hennes blick dröjde en kort sekund vid Nevilles mantel, som satt fastknäppt under hans vänstra öra, och på Rons smutsiga näsa. Harry försökte nervöst släta till håret.
”Jag kommer tillbaka när vi är färdiga att ta emot er”, sade professor McGonagall. ”Var snälla och väntar här tyst och stilla.” Hon lämnade rummet. Harry svalde.

”Exakt hur gÃ¥r det till att sortera in oss i elevhemmen?” frÃ¥gade han Ron.
”NÃ¥t slags prov, tror jag. Fred sa att det gör väldigt ont, men jag tror han skojade.”

Harrys hjärta hoppade nästan ur bröstet pÃ¥ honom. Ett prov? Inför hela skolan? Men han kunde inga trollkonster än – vad i all världen skulle han bli tvungen att göra? Han hade inte väntat sig nÃ¥gonting sÃ¥dant här i samma stund de anlände. Han tittade sig ängsligt omkring och märkte att alla andra ocksÃ¥ sÃ¥g skräckslagna ut. Ingen sade just nÃ¥gonting utom Hermione Granger, som viskade mycket fort om alla trollformler hon hade lärt sig och undrade vilken hon skulle behöva. Harry ansträngde sig hÃ¥rt för att inte lyssna pÃ¥ henne. Han hade aldrig varit nervösare, aldrig, inte ens den gÃ¥ngen han kom hem till Dursleys med en rapport frÃ¥n skolan om att han pÃ¥ nÃ¥got vis hade förvandlat sin lärares hÃ¥r till blÃ¥tt. Han höll ögonen fästa pÃ¥ dörren. Vilket ögonblick som helst nu skulle professor McGonagall komma tillbaka och föra honom till hans undergÃ¥ng.

Sedan hände nÃ¥got som fick honom att hoppa högt upp i luften – flera stycken bakom honom började skrika.
”Vad i hela ….?”
Han flämtade till. Och det gjorde alla runt omkring honom också. Ett tjugotal spöken hade just kommit inströmmande genom väggen längst bak. Pärlvita och lätt genomskinliga gled de genom rummet medan de pratade med varandra utan att kasta så mycket som en blick på förstaårseleverna.