RESENÄRENS VÄSKA del 4 – Skrivarutmaning #34

DEL 4 – Förändringen: Vad som händer nu

Föremålen har börjat förändras. Människor har börjat minnas, eller glömma. Väskan bär inte längre bara på minnen – den bär på riktning. Väskan har varit stilla länge. Men nu har något förändrats.
Ett föremål har bytt plats. Ett annat har fått en ny färg. Något saknas. Väskan ska vidare – men till vem? Någon kommer att bära den vidare. Frågan är: Vem – och varför?

Övning 1: Vart tar väskan vägen nu?

Skriv en scen som utspelar sig efter att väskan har lämnat stationen. Den har nu blivit en del av någon annan plats, eller någon annan persons liv. Fundera över:

• Har någon tagit med sig väskan frivilligt, eller är det som om den valde sin nästa bärare?

• Har innehållet förändrats, försvunnit eller förökat sig?

• Har något följt med ur väskan – i kroppen, i drömmarna, i verkligheten?

Beskriv miljön väskan nu befinner sig i. Det kan vara en:

• ödelagd stuga

• pulserande stad där ingen minns vad de gjorde dagen innan

• bunker, bibliotek, labb, kyrka eller något ännu märkligare

• plats från Del 2 – den som inte existerade men nu verkar verklig

Övning 2: Vad är väskans kommande öde?

Skriv en scen där väskan får en ny plats eller ny ägare. Det kan vara:

• Någon tar med sig väskan av misstag

• Någon får den skickad till sig utan avsändare

• Den dyker bara upp – i ett skåp, på ett hotellrum, i en dröm

Berätta var den hamnar, vad som händer med personen som får den – och om innehållet är detsamma.
Har något förändrats? Har något nytt tillkommit?

Utmaning 1: Lämna ett spår – men inte svaret

Skriv en avslutande scen eller textbit där läsaren inte får veta exakt vad väskan är – men förstår att den inte är en vanlig väska. Något större rör sig genom berättelsen. Avsluta berättelsen med en känsla av att väskan inte är klar än. Att den har en uppgift, en vilja – eller att den bär på något som rör sig vidare. Läsaren ska känna:

“Det finns mer. Någon kommer att hitta väskan igen.“

Exempel på sluttwist:

Sista scenen:
En person öppnar väskan och ser att allt innehåll verkar bekant.
Längst ner ligger ett foto. Bilden visar personen själv – men bilden är gammal, och tagen på en plats personen aldrig varit på.

Bakom fotot står det med blyerts:

“Du var först. Nu är det din tur igen.”

I den avslutande scenen står en person i ett mörkt rum. Framför hen: väskan. Den är stängd igen. Orörd.
Hen öppnar den – och ser exakt samma föremål du själv skrev ner i Del 1. Med dina handskrivna anteckningar. Ditt namn på en lapp. En bild på dig – som barn.

Då hörs en viskning från väskans djup:

“Du glömde att gå av.”