Alter ego

Alter ego (latin för “ett andra jag”), är ett andra jag, en ställföreträdare, som till exempel används av en författare i ett litterärt verk. En person med ett alter ego har tvÃ¥ identiteter.

Det andra jaget är en förtrolig vän, som helt och hållet uppgår i ens tankegång och ger det korrekta uttrycket åt ens önskningar.[1]

Ordet myntades i början av 1800-talet när dissociativ identitetsstörning först beskrevs av psykologer. En person med ett alter ego sägs leva ett dubbelliv.

 

Huvudperson/Protagonist

En huvudperson eller protagonist är den centrala personen i en bok eller film, kring vilken verkets handling utspelar sig. Ordet protagonist kommer från grekiskans proto (tidig) och agonistes (tävlare, kämpe) och betecknade ursprungligen den första rollfigur som kom in på scenen.

Huvudpersoner i modern populärkultur drivs vanligen av en god vilja och är berättelsens hjälte. Huvudpersonen är den person som har antagonisten, om en sådan förekommer, som motståndare. Handlingen drivs ofta framåt av att huvudpersonen stöter på hinder av olika slag, varav antagonisten kan vara ett. Det är hos huvudpersonen som den största delen av läsarens sympati och identifikation skall ligga. Det är också vanligt att huvudpersonen är den rollfigur som utvecklas mest under berättelsen, till exempel går från snål till givmild. Ett verk kan ha flera huvudpersoner.

 

Antagonisten

Antagonisten är inom film- och litteraturvetenskap en person i motsats- eller konkurrensförhÃ¥llande till den person eller den rollfigur som betraktas som huvudperson. För att berättelsen inte ska bli alltför polariserad eller entydig brukar författare ändÃ¥ försöka skapa viss sympati för antagonisten hos läsaren, eller ge antagonisten starka drag av patos och driftighet pÃ¥ ett sätt som verkar lockande. I en berättelse där hjälten är skurken i historien, t.ex. Richard III sÃ¥ brukar antagonisten kallas för “antiskurk”, en parafras pÃ¥ antihjälten. Antiskurken fyller funktionen av antagonisten i det att antiskurken försöker hindra huvudpersonen frÃ¥n att nÃ¥ sitt mÃ¥l, men huvudpersonen i historien är osympatisk eller rent av ond.

 

Biroll

En biroll är en roll i en bok, ett teaterstycke, en film eller en TV-serie. Den som har en biroll har till uppgift att föra handlingen framåt genom att interagera med den som har huvudrollen. Till skillnad från en statist förekommer en biroll i stora delar av handlingen och har (oftast) en mer utvecklad dialog.

 

Bogatyr

Bogatyr är en hjälte i de ryska folksångerna, sagorna och sägnerna, bland annat bylinorna. Bogatyr är inte en specifik person utan en karaktärstyp, ibland en rent symbolisk eller mytologisk karaktär och ibland i gestalt av en historisk person.

Bogatyr är utrustad med utomordentlig kroppsstyrka, tapperhet, djärvhet och även med höga moraliska egenskaper. Hans bragder utförs vanligen av ett patriotiskt eller religiöst syfte.

 

Hjälte

Hjälte är i allmän betydelse en beundransvärd person som utför stordåd, och som på så sätt vinner stor heder och ära.

Huvudpersonen i ett berättande litterärt verk är den rollfigur vars handlingar och öde nystar verkets röda tråd. Ursprungligen förelåg ingen motsättning med den allmänna definitionen, men då estetiken förändrats framför allt sedan realismen har termen även fått gälla misslyckade personer, människor i tragiska omständigheter, onda människor, och till och med människor som inte gör något alls och heller inte är med om något märkvärdigt.

 

Litterära figurer

Carl Jung påbörjade 1918 att identifierade de första arketyperna baserade på handlingsmönster, vilka senare har vidareutvecklats av andra.

  • Förarroller
    • Protagonist: “…handlingens förare: den som tvingar fram handlingen.” Definieras av “drivande” och “beaktande” karaktärsdrag
      • Motsvarighet hos Jung: Hjälte
    • Antagonist: “…den direkta motsatsen till Protagonist.” “Förhindrande” och “hänsynslös”
      • Motsvarighet hos Jung: Skugga
    • Väktare: “…en lärare eller hjälpare som bistÃ¥r protagonisten.” “Hjälpsam” och “samvetsgrann”
      • Motsvarighet hos Jung: Vis gammal man eller vis gammal kvinna, ibland ocksÃ¥ kallad mentor
    • Contagonist: “…hindrar och bedrar protagonisten…” “Hinder” och “Frestelse”
  • Passagerarroller
    • Förnuft: “…gör sina val och handlar efter logiken…” “Kontroll” och “Logik”
    • Känsla: “…svarar med sina känslor utan att tänka…” “Okontrollerad” och “Känslosam”
    • Sidekick: “…osvikande i sin lojalitet och i sitt stöd” “Stöd” och “Tro”
    • Skeptiker: “…tvivlar pÃ¥ allt…” “Motsättande” och “Misstro”
      • Jungs Tricksterarketyp överlappar ofta de här, eftersom dess syfte är att ifrÃ¥gasätta och tredskas med det etablerade sättet att göra saker pÃ¥

En viss figur kan spela mer än en arketypsroll. En komplex figur kan blanda karaktärsdrag från olika arketyper, precis som riktiga personer inkluderar aspekter från alla arketyper.

 

Trickster

Trickster (av engelska: trick, ‘lura’), även tricksare, är i folklig dikt och pÃ¥tagligt ofta i fabler en gestalt som med list lurar andra och fÃ¥r dem att göra bort sig. Som huvudperson i en berättelse fungerar trickstern som en sorts antihjälte. Beskrivningen mer detaljerat Ã¥terger en entitet med högt intellekt och/eller hemlig kunskap som pÃ¥visar detta genom att spela spratt och idka olydnad av konventionellt beteende. Syftet är att undervisa en ignorant omgivning.

 

Sidekick

En sidekick (även medhjälpare, hjälpreda, assistent eller högra hand)  Den ursprungliga betydelsen är “vän” eller “kompanjon”.

Sidekick-figuren är vanligast i kriminalhistorier. Figurens funktion är att visa vem hjälten är genom kontrastverkan, att fråga de frågor som publiken skulle ställa, och att göra de jobb som hjälten inte passar för. Därför har sidekicken ofta helt andra personlighetsdrag, som till exempel att vara rolig.

 

 

 

Roller och personer
alter ego · antagonist · biroll · bogatyr · hjälte · huvudperson · litterär figur · persona · rollperson · sidekick · skurk · statist