Vem är du?
Jag heter Jonatan Olofsgård och jobbar som arkivarie och författare. Och så har jag ett finger med i essätidskriften Poros som kanske är Sveriges mest långsamt utkommande tidskrift (men värd att vänta på).

Uppvuxen på en stadig diet av Stephen King-romaner är skräckgenren som hemma för Jonatan Olofsgård som debuterar med Sommaren tar slut. När han inte skriver bevarar han digital information för framtiden vid en större svensk myndighet.

Vad är det mest intressanta i ditt liv just nu?
Att jag precis släppt min debutroman? Det är intressant och spännande för mig i alla fall. Den största delen av tiden är ju livet inte så spännande. Eller åtminstone inte så dramatiskt.

Vad eller vem fick dig att börja skriva?
Jag visste att jag ville skriva i samtidigt som jag började läsa. Det fanns där direkt! Så det korta svaret är att jag alltid visste att jag ville skriva. Sedan fanns det också, lite senare, en svensklärare som både uppmuntrade och utmanade mig att skriva.

Hur gammal var du när du skrev din första bok?
Räknas manus som blivit kvar i en byrålåda? Sexton i sådana fall. Jag är ju trettionio nu när min första roman blivit utgiven så det har inte gått så fort att komma till den här punkten.

Tycker du att skriva är ett hantverk för ett fåtal eller kan alla skriva?
Alla kan skriva, definitivt.  Det är ett hantverk och jag är helt säker på att alla kan lära sig det. Men precis som andra hantverk kräver det väldigt mycket arbete för att det ska bli bra. Det kan ju kännas tröstlöst att inse att det kan ta flera år (och flera outgivna romaner) att hitta sin form.

I vilken genre föredrar du att skriva?
De sista åren har jag skrivit mycket skräck men jag tänker på mig själv som en SF-författare. Jag måste bara skriva lite SF också.

Vilken genre läser du mest?
Svårt att säga, jag läser verkligen allt som kommer i  min väg. Men december är min månad för ren nöjesläsning då jag bara unnar mig saker jag tycker är roligt. I år har det blivit en hel del dark academia och antropologi.

Vilken bok är du mest stolt över?
Den nästa! Jag tänker väldigt lite på det som är klart – men för nästa bok känner jag som en förälder på förskole-luciatåg: ogenerat stolt Nästa bok kommer bli fantastisk, det kommer inte finnas minsta lilla skavank. Den kommer vara allt som den förra inte lyckades bli.


Jonatans roman heter Sommaren tar slut och man kan t.ex. hitta den hos Kraxa förlag.

Hur gjorde du för att bli utgiven?
Det viktigaste var antagligen att inte bli nedslagen av alla tidigare refuseringar. Tricket är att inte ge upp. En dag var mitt manus precis det som ett förlag letade efter.

Har du tagit hjälp av någon – lektör och liknande inför boksläpp?
Jag brukar byta texter med några andra som skriver. Det gäller att hitta läsaren som är kunniga och inte ryggar undan för att peka ut bristerna.

När du sätter dig ner och ska skriva – vad är det första du börjar med?
Jag bara börjar, tror jag. Det finns alltid ord som vill fram. Jag har aldrig varit med om att jag suttit mig ned och det inte har funnits meningar som vill bli skrivna.

Och sen…?
Och sedan fortsätter man, helt enkelt. Det viktiga tror jag är att släppa självkritiken under själva skrivandet (dock bra om man kan koppla på den igen, senare). Att inte stå i vägen för sig själv. Att skriva handlar rätt mycket om att våga göra bort sig.

Vilket hinder är det svåraste att komma över i skrivandet tycker du?
Jag tror att många håller tillbaka sig själv just för att man inte vill göra bort sig. Man tänker för mycket  på om det man skriver håller måttet. Det är svårt att hitta ett eget tonfall då.

Var skriver du helst?
Hemma vid köksbordet, om jag får chansen. Annars var som helst. Det är bra om det är någorlunda tyst dock.

Vad har du bredvid dig när du skriver?
Kanske en kaffekopp? Egentligen krävs inget särskilt.

Vad är dina fem tips till en aspirerande författare?

  • Skriv alltid, oavsett om du har lust eller inte. Vänta aldrig på att du har lust att skriva, eller få inspiration eller något sådant. Bara skriv.
  • Läs mycket. Alltså, riktigt mycket. En roman i veckan är antagligen någon sort minimum. Gärna det dubbla.
  • Läsa din texter högt. Det är mycket lättare att höra om det fungerar eller inte om du faktiskt hör dem.
  • Försök inte skriva i en ”tidlös” stil. Det du skriver kommer garanterat bli daterad ändå – men fram till dess lär det kännas opersonligt eller konstlat. En bra historia överlever att bli språkligt daterad.
  • Inse att skrivandet kommer ta väldigt mycket tid. Fundera på vad det innebär. Vilka saker måste du välja bort? Vill du väldigt gärna hinna se alla spännande atv-serier, träna, renovera ett hus, eller något annat tidskrävande? Hur ska du då hinna skriva och skriva om och skriva om en roman?

Kan du avslöja något om ditt nästa projekt?
Det finns en roman som är nästan klar att ge sig ut och leta efter ett nytt hem. Om den säger jag inte så mycket. Sedan finns berättelsen jag skriver på just nu. Det är en historia om vänskap mellan två personer, varav den ena råkar vara död. Och sedan finns det en seriemördare med också. Jag tänker på den som mina muntra roman. Nu medan jag skriver den älskar jag den oreserverat.

Vad heter din bok och vart kan vi hitta den?
Min roman heter Sommaren tar slut och man kan t.ex. hitta den hos Kraxa förlag.

Tips på något läsvärt, förutom dina egna böcker såklart?
I år har jag uppskattat Karolina Ramqvists Bröd och mjölk, och Lina Woolfs Djävulsgreppet. De var inte alls så som jag föreställde mig. Och så har jag upptäckt Jo Walton, henne kommer jag läsa mer av. Liksom Lavie Tidhar som verkligen borde bli översatt till svenska. De är allihop författare som verkligen inte liknar mig.

Du har nu stafettpinnen, vem skulle du vilja att vi intervjuar nästa gång?
Gärna Nina Källmodin, hennes roman Noll dagar kvar har jag tänkt läsa under julen.