Vem är du?
Jag frilansar för brödfödan, som skribent, redaktör och projektledare. Jag övar vidare på författarhantverket. Privat? Baserat på vad jag sporadiskt postar på sociala medier kan man dra slutsatsen att jag tycker om att vara i skogen, ofta låtsas att jag kan prata med djur, tycker om min familj och tar varje chans få in kultur i mitt liv. Kan tycka att vardagens återupprepning både är en välsignelse och en återkommande kränkning.

Vad är det mest intressanta i ditt liv just nu?
Att få hänga med personerna i mitt huvud. Jag är i en rolig skrivfas när mina påhittade karaktärer har fått så pass mycket kött på benen och mål i mun, att de uttrycker synpunkter på hur en scen ska skrivas. Det blir allt lättare att höra när en dialog är sann utifrån karaktärerna eller om jag slarvar genom att skriva klichéer.

Vad eller vem fick dig att börja skriva?
Jag har skrivit för brödföda hela mitt yrkesliv, men i trettioårsåldern hängde jag av en slump med en vän på en skrivkurs i Spanien. Hemma i Sverige fortsatte jag utforska det skönlitterära skrivandet och inledde en lång kärleksrelation med Skrivarakademin. En av lärarna som betytt allra mest för mig är Maja-Maria Henriksson (läs hennes ”Jag finns”). Hennes uppmuntran och handfasta råd ledde fram till debuten med ”Trettonde sommaren”.

Hur gammal var du när du skrev din första bok?
Jag var 43 när jag debuterade med Trettonde sommaren på Natur & Kultur. Sju år innan hade jag skrivit vad jag trodde var en färdig bok, men som jag i dag inser bara var ett första utkast. Idén fanns och språket hade jag, men jag kunde alldeles för lite om hantverket för att kunna bygga en bok som var redo att publiceras.

Tycker du att skriva är ett hantverk för ett fåtal eller kan alla skriva?
Frågan är lite lurigt ställd tycker jag. För att skriva en bok som blir intressant för andra att läsa är definitivt ett hantverk som man måste jobba för att kunna lära sig och det är bara ett fåtal som tycker att det är tillräckligt roligt att lägga ner tiden som behövs för att göra det. Men alla kan använda skrivandet som ett sätt att utforska och roa sig själva. Jag tycker att det ligger för mycket fokus på att en bok ska publiceras, skrivandet har ett värde i sig.

I vilken genre föredrar du att skriva?
Jag tänker inte genre när jag skriver, det som kommer får placeras efteråt. En bekant föreslog en gång att jag kan placeras inom ”domestic noir”. Jag intresserar mig mest för psykologiska utgrävningar, människor i kris, vad som har lett fram till att de hamnat där och funderingar kring om det finns en väg ur krisen. Arv och miljö, denna ständiga fråga.

Vilken genre läser du mest?
Jag är bokallätare, men när jag scrollar i mina läslistor de senaste åren ser jag att det finns en övervikt kring romaner och populärvetenskap om psykologi.

Vilken bok är du mest stolt över?
Eftersom ”Trettonde sommaren” är min enda får jag ju säga den. Den ska ha credd för att den levererat under lång tid: 2018 kom den ut och fick fint mottagande, 2020 blev den nominerad till Nordiska rådets barn- och ungdomslitteraturpris, 2022 kom den ut i Italien och i år är den nominerad till Orbil-priset på Bolognamässan. Slut på skryteli-skrytet. Nu skulle jag bli stolt om jag ska lyckas få ur mig en ny bok bra nog att publiceras.

Hur gjorde du för att bli utgiven?
Jag la ner mycket tid på att lära mig hantverket och såg till att arbeta vidare med texten tills den var bra nog att bli antagen. Att skriva en bok är som ett maratonlopp, det är smart att inte tänka för mycket på mållinjen, utan hålla fokus på nästa delmål och beta av en kilometer i taget. Nöter man på, skriver, skriver om och försöker att ha roligt under tiden, kan man ta sig 42 195 meter ända in i mål.

Har du tagit hjälp av någon – lektör eller liknande – inför boksläpp?
Jag har tagit massor av hjälp! Till att börja med har jag gått ett flertal kurser på framför allt Skrivarakademin och jag är tacksam för alla lärare och klasskompisar som hjälpt mig att bli en bättre skribent. Deras uppmuntran inför textfragment har fått mig att våga gräva djupare. Deras skarpa blick har fått mig tillbaka på banan när jag har försökt att ta genvägar.

När Trettonde sommaren hade fått sin första positiva refus tog jag hjälp av en lektör för att skriva om, till dess att det manus var redo för publicering. (Vilket är en lögn: när manuset är antaget återstår en miljon timmar redigering. Vilket är superkul när man får göra det i samarbete med proffsiga förläggare och redaktörer.)

När du sätter dig ner och ska skriva – vad är det första du börjar med?
Att smita därifrån. Det tar minst en halvtimma för mig att påbörja skrivandet, oavsett hur väl jag planerat innan. Kaffet ska fyllas på, jag måste lägga mig på golvet en stund och snabbvila, jag måste skriva upp en grej till senare osv. När rumpan väl är placerad på skrivbordsstolen öppnar jag både manusdokumentet och ett dokument jag kallar ”distraktionspappret”. Det sistnämnda är ett slags konkretisering av den inre monologen, där jag skriver ner allt från rädslor till idéer och en plan för kommande skrivpass. Det är ett bra sätt att värma upp, lite som att stretcha en stund innan man börjar jogga.

Och sen…?
När jag väl har växlat över från distraktionsdokumentet till manusdokumentet börjar jag skriva en scen. Jag har ungefär en och en halv timmes effektiv skrivtid i mig per arbetspass. Nu gäller det att hålla omvärlden bortkopplad och bara tillåta bokvärlden att existera.

Vilket hinder är det svåraste att komma över i skrivandet tycker du?
Att våga ta sig själv och sitt skrivande på allvar. Jag kan bli provocerad av mig själv för hur mjäkig jag låter när jag säger det, men sanningen är att jag tycker att det är svårt att upplåta plats för mitt eget skrivande.

Var skriver du helst?
Helst skriver jag i mitt arbetsrum, men i verkligheten skulle jag säga att minst halva skrivtiden sker på andra platser, till exempel i skogen. Jag antecknat konstant i min telefon. Ställer frågor till texten, uppslag för nya scener, repliker och så vidare. Det är en fröjd att tömma telefonen efter ett par månader och inse hur mycket som faktiskt redan är formulerat, fast det kan kännas som jag aldrig skriver.

Vad har du bredvid dig när du skriver?
Ett anteckningsblock för att skriva ner saker under skrivfasen (till exempel saker jag vill googla upp). Genom att fästa det på papper minskar jag risken att distrahera mig själv. Internet är ett slukhål och research ska inte ske i samband med skrivpass. Jag har också nyligen satt upp en tavla på en kvinna som ser sträng ut, för att påminna mig om att jag inte ska smita utan prioritera min egen agenda, det vill säga skriva.

Vad är dina fem tips till en aspirerande författare?

  • Ta dig själv på allvar. Skriv om det du tycker är intressant, snegla inte nervöst på trender och säljbarhet.
  • Ta inte dig själv på allvar. Det är inte hela världen om det du skriver inte blir bra. Se till att ha roligt när du skriver. Ditt engagemang smittar texten.
  • Sänk tröskeln in till ditt mentala skrivrum. Vänta inte på obruten skrivtid, utan skriv ner idéer och formuleringar i farten, här är telefonen din bästa vän.
  • Värdera inte texten medan den skrivs ut, det är bättre att få ur sig något som kan redigeras senare.
  • Lägg ribban superlågt för att skapa en vana att bygga vidare på. Precis som när man ska lära sig att springa långt är det viktigaste att först få på sig skorna. Tänk inte på att du ska springa en mil, tänk att du bara ska tassa fram till nästa lyktstolpe. Känns det okej, joggar du till nästa också. Upprepa proceduren imorgon. Innan du vet ordet av har du både fått på dig springskorna och kommit tio lyktstolpar bort – mycket längre än du någonsin trodde var möjligt.

Kan du avslöja något om ditt nästa projekt?
Jag kallar det just nu för en psykologisk utgrävning av en medelålders kvinna i kris. Det finns mer att säga som kanske kan väcka mer intresse, men i den fasen jag är nu bör jag nog hålla käften för att inte jinxa allt.

Vad heter dina böcker och var kan vi hitta dem?
Trettonde sommaren (Natur & Kultur) finns på många bibliotek runt om i landet, i boklådor och att köpa på till exempel Adlibris eller Bokus. Finns även som e-bok på Storytel och BookBeat etcetera. (Om du händelsevis råkar vara en fena på italienska har jag även ett par exemplar av den italienska utgåvan, La Tredicesima estate, som kan hämtas upp hemma hos mig.)

Tips på något läsvärt, förutom dina egna böcker såklart?
Det finns orimligt mycket jag skulle vilja tipsa om, men här kommer ett par inom olika genrer: Nuckan av Malin Lindroth, B-laget – rapport från ett utanförskap av Freddot Carlsson-Andersson, Fyratusen veckor: tidshantering för ett ändligt liv av Oliver Burkman. Och så vill jag framtidstipsa om boken Svenskt våld av Brita och Henrik Sylvén. Jag läste grunden till den på en kurs och i år kommer den ut på förlag.

Jag vill också tipsa om att regelbundet ta en sväng till biblioteket för mycket stabila boktips. Vill även tipsa om min favorittipsande bibliotekarie på Instagram, Karin Cellton aka feelbadbibliotekarien. Jag blir nästan alltid sugen på att läsa det hon tipsar om och när jag redan läst det hon tipsar om brukar jag hålla med om att det är bra.

Du har nu stafettpinnen, vem skulle du vilja att vi intervjuar nästa gång?
Elin Säfström, som skriver roligt och drivet. Läs till exempel en En väktares bekännelse eller hennes nya serie om Sunnanvinda.