Succé för Sofies resa från hybrid till etablerat förlag

Sofie Bjarups historiska kriminalroman ”Mörkrets barn” har återutgivits av Lind & Co förlag i september. Boken går som tåget och på spänningstopplistan, sammanställd av deckarkritiker från flera av landets lokaltidningar, har den bland annat befunnit sig på en mycket imponerande första plats. Författaren har en fascination för det viktorianska England och även för att skildra klasskillnader och social utsatthet. Denna gång beskrivet i 1880-talets London, med en problematik som på många sätt såg likadan ut då som i 2020-talets Sverige. Sofie har under en tid själv arbetat i London och det var där hon fann inspirationen till att skriva ”Mörkrets barn”.

Sofie gav 2018 ut boken via hybridförlaget Visto och fick redan då tummen upp av flera recensenter. Omdömen som då bland andra fälldes var att här mötte läsarna en oerhört välskriven och genomarbetad bok. Detta bland annat på en bokblogg som Mattias Boström, förläggare på Lind & Co förlag, läste och fann då Sofie och ”Mörkrets barn” mycket intressant. Mattias är själv också expert på Sherlock Holmes och har skrivit en mycket uppskattad och internationellt prisad faktabok om detta. Detta kanske var ett lyckligt sammanträffande för Sofie Bjarup. Efter att läst ”Mörkrets barn” kontaktade Mattias henne och frågade om han fick läsa uppföljaren som nu var färdig och ska ha titeln ”Skymningsvarelser”. Genomläsningen gav mersmak och Sofie får nog nypa sig lite i armen när hon nu kan konstatera att Lind & Co förlag inte bara vill ge ut nästa bok utan gärna ser att en hel serie av hennes böcker ges ut på deras förlag.

Sofie är själv uppvuxen i Helsingborg, en stad som hon avslöjar för oss kommer att dyka upp i framtiden i hennes bokserie. Idag återfinns dock vår skånska författare i Södra Sandby beläget ett stenkast ifrån Lund. Här bor Sofie tillsammans med sin man och två barn. Till familjen räknas givetvis även de två katterna, Ibsen och Strindberg. I Lund kan man studera på universitetet och detta har även Sofie gjort, vilket utmynnat i en examen i litteraturvetenskap. Hon har idag dragit sig tillbaka från sitt jobb som tjänsteman på ett stort företag och delar sin tid mellan författandet och ett engagemang på halvtid som skrivlärare på Folkuniversitetet, där hon bland annat undervisar i kreativt skrivande.

– Mina föräldrar gick förrförra året bort kort efter varandra. Då kom tankarna på att livet går, varför ska man vänta? Jag trivdes mycket bra på mitt gamla arbete, men trots allt är det skrivandet som är min dröm, så då sa jag upp mig och ägnar mig nu åt att skriva och hålla skrivarkurser.

Sofie berättar vidare att intresset för skrivandet har följt henne hela livet. Redan på lågstadiet läste hon om Asken Yggdrasil som var både spännande och inspirerande. Även spökhistorier kittlade den unga författarens fantasi och ett manus som tog utgångspunkt i ett järnkors på en gammal grav från 1800-talet, såg dagens ljus.

– Jag har alltid bearbetat mina tankar i text – allt från funderingar, till resor och möten med andra människor.

Den nyligen återutgivna boken ”Mörkrets barn” utspelar sig i London på 1880-talet och kretsar kring den unge journalisten William Sinclair som upptäcker en kvinnas arm, som sköljts upp på Themsens strand. William som kommer från en skyddad bakgrund i en välbärgad stadsdel, står plötsligt inför sociala orättvisor när han i East End får möta såväl prostitution och våld som sin kärlek till kollegan James. Där och då börjar William omvandla sin syn på både samhället, omgivningen och sig själv. Förutom den historiska kriminalhistorien, som för tydlighetens skull ska sägas inte handlar om Jack the Ripper, är den skriven under en samhällskritisk lupp där många av bokens ingredienser som klasskillnader, social utsatthet och homofobi även går att överföra till dagens samhälle.

Varför kom boken att handla om ett viktorianskt London?

– En massa anledningar, där fanns bland annat grunden till att ta upp viktiga frågor. Jag tycker om historia och även dessa spännande miljöer och har själv jobbat som guide i London. Min magisteruppsats i litteraturvetenskap handlar om tidningarnas roll under den här tiden i England. Många av de övriga kriminella händelser som skedde, fick hösten 1888 väldigt lite utrymme i media, då istället Jack the Rippers dåd fick enorm uppmärksamhet. Jag kunde också se att vissa tidningar som rapporterade från de socialt utsatt områdena skildrade dem som om det rörde sig om någon slags utlandsreportage, med ett klassiskt vi och dom-perspektiv. Det var under arbetet med uppsatsen och genomläsningen av alla dessa artiklar som fröet till ”Mörkrets barn” såddes.

Romanen ”Mörkrets barn” som tagit sju år att skriva, är en stadig bit på cirka 500 sidor. Man kan bara gissa sig till vilket enormt researcharbete som måste ligga bakom färdigställandet av boken bland annat med tanke på tidsepoken den utspelar sig i.

– Ja, boken har krävt väldigt mycket research. Bland annat så har jag sökt information i tidningar, böcker, på bibliotek och internet. Det är viktigt att allt blir rätt för trovärdigheten i berättelsen, bland annat vad det gäller samhällsfrågor och den tidens lagar och regler. När det till exempel gäller tidstypiska dofter är det lite lättare, då kan man gå ut i vedboden hemma och ta in lukten för att få en autentisk beskrivning av fukt. Jag har även pratat med museifolk i både England och Sverige. Även Mattias Boström på Lind & Co som själv har blivit internationellt prisad för sin bok ”Från Holmes till Sherlock” har varit behjälplig i researcharbetet.

Även om många av miljöerna som förekommer i boken, för länge sedan är nerrivna, finns vissa av dem ännu kvar, som exempelvis National Gallery, de stora parkerna, den välfrekventerade puben Ten Bells och Mitre Square. Sofie som ju även arbetat i London har många gånger besökt flera av dem, för att finna inspiration och leta detaljer.

Vad har varit den största utmaningen för att få denna bok i hamn?

– Tveklöst är det tiden. Med ett heltidsjobb, familj med barn och hus så har det blivit mycket skrivande nattetid, säger Sofie med ett leende.

En annan spännande sak runt Sofie Bjarups skrivande är att hon för åtta år sedan var med och startade skrivarkollektivet Skruppen. Gänget träffades på en skrivarkurs på Folkuniversitet och består idag utöver Sofie av Helen Ekeroth, som är utgiven på Rabén & Sjögren, med 9-12-böckerna Skuggan (2019), Striden (2020) och Stormen (2021) som alla ingår i den mycket uppskattade Drakberidarserien, och Josefin Kylli, utgiven i antologierna “Insikter” på Ariton förlag (2014) och “Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek” på Ordberoende förlag (2015). Josefins pågående projekt är en roman med ett mycket spännande ämne som garanterat berör många.

Vad har Skruppen betytt för ditt skrivande och din debutbok, Sofie?

– Enormt mycket, det är väldigt viktigt att vi kan bolla idéer med varandra i gruppen. Vi träffas en gång i veckan, diskuterar, läser varandras texter, får feedback och det är till mycket stor hjälp för att hålla litteraturskapandet uppe.
Även Skruppens verksamhet kan vi få anledning att återkomma till lite längre fram.

Någon extern lektör har inte använts till färdigställandet av ”Mörkrets barn” avslöjar Sofie.

– Jag har förlitat mig på Skruppen och Lind & Co förlag. Min man är förste läsare av mina texter, han är som jag litteraturvetare. Kompetensen har han, problemet är att han är lite för snäll i sin bedömning, säger Sofie med ett skratt. Skruppenmedlemmen Josefin Kylli däremot är tuffare, vilket är bra, detta gör vi ju för att hjälpa varandra.

Du har givetvis fullt upp med din kommande serie nu, som vi beskriver som en historisk kriminalroman. Men i framtiden, tror du att du då skulle kunna vilja prova på att skriva inom någon annan genre?

– Ja, en roman om 1970-talet samt något om nutiden kan bli aktuellt.

Var befinner du dig när du skriver och vad återfinns på ditt skrivbord?

– I min skrivarstuga på vår tomt. Här träffas även Skruppen ibland. Det är en gammal arbetsbod som är inköpt på Blocket. Nu är den moderniserad med en massa fönster, isolerad och har fått nytt golv. I den återfinns en sekretär, säng, hyllor med böcker, en dator placerad på en äppellåda, skrivblock, manus och en anslagstavla med bilder som anknyter till den aktuella boken för att snabbt komma in i texten.

Vår huvudperson delar även generöst med sig av några av sina skrivtips.

– Gå en skrivarkurs, där kan man även träffa andra skrivande som kan bilda en liten skrivargrupp.

– Feedback är till för att hjälpa inte stjälpa, glöm inte det. Var öppen för feedback från någon som vågar vara lite kritisk.

– Läs och skriv mycket.

– Läs böckerna aktivt och försök att analysera det du läser. Varför tycker jag om, eller varför stör jag mig på något i texten.

– Var lyhörd.

– Ha inte för bråttom, låt texten ligga lite, helst några månader. Man kan bli en smula fartblind när man skriver och då kan en paus göra att man ser sin text med nya ögon efter ett tag.

Vi undrar givetvis om du har något nytt bokprojekt på gång?

– Till våren 2022 kommer på Lind & Co förlag, både som inbunden och ljudbok, del två i min serie ut. Den nya romanen med titeln ”Skymningsvarelser” utspelar sig även den i London och vi får åter träffa de kända karaktärerna från första boken. Boken börjar med ett självmord, som kanske inte är ett självmord ändå, avslutar glatt men lite kryptiskt Sofie Bjarup vår intervju.

Nu blev vi nyfikna och väntar med spänning på den kommande våren.

Text:

Stefan Larsson