När jag började skriva skönlitterärt för ungefär tretton år sen funderade jag aldrig över att begreppet försäljning skulle bli aktuellt. Om jag tänkte mig något alls om hur en författares liv såg ut, var det mer av en ensling som satt och knackade fram romaner i ett eget krypin, dit ingen oinbjuden fick komma och sticka hål i skrivbubblan. Någon på förlaget skötte säljandet och författaren kunde ostört skriva vidare på nästa bok. Författare var känsliga människor, antog jag, som inte gärna gick på cocktailpartyn, istället undvek de allt som kunde leda till att de blev centrum för andras uppmärksamhet. Allt det där är dåtid. Idag finns det inget som skyddar författare från en krävande omvärld, utan de måste vara beredda att lägga ner en hel del tid på marknadsföring, sa någon till mig. Även de som har lyckats få ett klassiskt förlagskontrakt med ett välkänt förlag med bra resurser.

Insikten om att jag skulle vara nödgad att göra PR kom långt senare, när jag insåg att de sista meningarna på mitt första fullängdsmanus obönhörligt närmade sig. Jag kunde inte längre tänka bort att jag var tvungen, om jag ville få mitt manus publicerat, att göra reklam för mig själv och min kommande bok. Det isade till i magen av ren skräck.

Du måste vara mycket aktiv i sociala medier. Börja med att bygga upp en författarplattform, sa man. Gör en marknadsplan, sas det och den ska vara färdig långt innan lanseringen av boken. Det är nödvändigt att bygga upp en egen hemsida där dina läsare kan få lära känna dig, din bakgrund och fortlöpande få veta vad som händer i ditt författarliv. Du måste kontinuerligt blogga, skapa din författarsida på Facebook där du regelbundet lägger in uppdateringar. Troligtvis är det bäst att ha en separat facebooksida för varje bok du kommer ut med. Och du behöver ha ett instagramkonto. Eventuellt ett twitterkonto, fast där hänger mestadels journalister. Vad skönt, tänkte jag, det finns trots allt en liten grej som inte är obligatorisk. Man behöver hitta recensenter som är intresserade av att recensera boken. Skicka ut veckobrev på mejlen är effektivt. Vidare att göra författarbesök på bibliotek, bokhandlare, författarfestivaler, arrangera virtuella författarmöten. Men det går ju inte! Jag som är en introvert person som inte orkar vara social mer än en kort stund. Sen måste jag vila mig för att åter komma upp till ytan.

Jag försökte att hörsamma råden (inte riktigt alla) att göra ”investeringar i mig själv som författare”. Lite oväntat tyckte jag faktiskt att det var roligt när jag väl stod där på biblioteket och fick vara i centrum en stund. Alla lyssnade och intresserade sig för mig. Efteråt var jag förstås helt slut, både till kropp och själ. Faktum var att det var värt energin som krävdes. Senare när ett annat bibliotek frågade om jag ville komma och prata om min bok, hade tyvärr känslan av inre styrka hunnit försvinna. Samma skrämmande rädsla återkom. Sen kom pandemin och satte stopp för författarbesöket. Fast antagligen blir det av i höst, om viruset lagt sig till dess.

En fråga som snurrat runt i mitt huvud länge och som jag hittills inte har fått svar på, trots förfrågningar, nämligen den här (ett långt spörsmål):

Hur får jag vanliga, normala läsare att hitta till mina sidor, exempelvis till min facebooksida, mina eventuella virtuella möten eller till mitt instagramkonto? Av egen erfarenhet, både hur jag själv beter mig och hur jag märker att andra gör, vet jag att det mestadels är personer som skriver själva som upptäcker min marknadsföring på sociala medier. Oftast hittar vi varandra i olika författargrupper på Facebook och på Instagram. Vi hejar på varandra, tycker att det är intressant att läsa hur andra gör och vi får nya idéer. Men en vanlig läsare, en som inte författare själv. Hur ska de hitta min förmodligen för dem obekanta bok? Jag som inte är någon känd författare. Varför skulle de ens leta? Hur? Eventuella recensioner räcker väl när man söker något nytt att läsa eller tips från andra läsare vars goda smak man litar på?

Jo, ett svar på min fråga har jag fått: Du måste se till att ständigt vara aktiv i sociala medier.

Jag vill avsluta med att säga att det givetvis är olika hur man tänker och tycker om att marknadsföra sig själv. Det jag har skrivit i den här artikeln är min egen privata upplevelse. Den kan vara helt unik, vad vet jag? Vad tycker du?

 

Ethel Hedström, 2021-05-19

Ethel Hedström

 

 

Foto av Darlene Alderson från Pexels