Recension – Den blå gardinen

Recension – Den blå gardinen – Evas Boktankar

Författare: Stina Nilsson Bassell
Förlag: Lumenos Förlag
Antal sidor: 458
Finns som: Inbunden

Året är 1860 när två kvinnor som arbetar i en trädgårdsförening fångar en harmlös herrgårdsmans intresse. Från att ha bott på fattighuset hela sin uppväxt, befinner sig nu väninnorna Olga och Helga på Himmelstadlunds Herrgård. Helga jobbar som kökspiga och Olga som allt i allo-piga. En dag blir Olga vittne till ett mord, som sätter hela herrgårdslivet i gungning. Vem är mördaren? Och är tillvaron på Himmelstadlund verkligen så harmonisk som den verkar?

Stina Nilsson Bassell kommer ursprungligen från Västervik, men flyttade till Norrköping när hon träffade kärleken. Efter två hjärnblödningar har Stina åstadkommit en hel del, bland annat frilansat som reporter och sjungit i band. Framförallt har hon släppt böcker. Den blå gardinen är Stinas femte roman, tolfte utgivning och min tredje läsupplevelse från Stina.

Tidigare har jag läst (och recenserat) Kärleken är en sekatör och Spegeln i rummet utanför. Den första en diktsamling och den andra en roman.

Ett genomgående tema i Bassells romaner är nedtryckta kvinnor som på ett eller annat sätt tar sig upp och står fast. Den här boken är inget undantag.Vi får följa Olga och Helga – två kvinnor som befunnit sig på samhällets botten och lyckats ta sig, om inte till toppen så en bra bit på väg. Den blå gardinen är en stark och kraftfull berättelse som ger läsaren en blick i hur det kunde se ut för kvinnor i Sverige under 1800-talet.

Som läsare får man främst följa två starka karaktärer i deras svåraste stunder, men också när de mår som bäst. Olga och Helga är lika, men ändå olika. De har växt upp på i princip samma sätt -alltså i fattighus-, men är två helt skilda personligheter. Olga är framåt och inte rädd för att säga vad hon tycker, medan Helga är något mer tillbakadragen och försynt.

Under berättelsens gång får man lära känna de två mer och mer, och allt eftersom får man reda på deras bakgrunder. Och de håller verkligen ihop i vått och torrt, även om de har sina tvister då och då.

Förutom Olga och Helga är hela galleriet av karaktärer djupa och väl utstuderade, med intressant bakgrund och tydliga motiv.

Handlingen är en röd tråd genom hela boken, men det känns även som att delarna som boken är uppdelad i är som avsnitt i en serie. De är sammanhängande, men skiljer rätt så markant i tiden. Berättelsen kändes något rörig i början, men ju mer man kom in i den, desto mer fängslande blev den och närmare slutet var boken jättesvår att lägga ifrån sig.

Något jag verkligen tycker om med berättelsen är språket! Det är gammaldags, vilket gör att det passar perfekt med berättelsen. Jag får känslan av att läsa en Jane Austen eller Brontë-roman. Delar av berättelsen påminner dessutom Ellens val-böckerna av Helena Dahlgren och Moa Eriksson Sandberg.

Det märks att Stina har gjort sin forskning för den här boken, även innan man ser sidorna med källhänvisningar som hon har med i slutet. Något som också uppskattas!

Sist, men inte minst fick jag nys om en bok som jag blev intresserad av; Familjen H*** av Fredrika Bremer.

___

Sammanfattningsvis är det här en lättläst och spännande historisk roman, med intressant handling. Passar den som tycker om Jane Austen, systrarna Brontë och liknande. Rekommenderas starkt!