
Benny Grünfeld, en av de sista överlevarna från förintelselägret Auschwitz som fortfarande är i livet, ger oss sin starka berättelse från tiden som fånge där i boken ”Tonåring i Hitlers dödsläger”. Foto: Evelyn Haage
Drop a Story vill förmedla lite av det viktiga budskapet i Bennys bok ”Tonåring i Hitlers dödsläger”. Något som berör starkt är de tavlor som han själv har målat och som ingick i utställningen ”Bilder från ett dödsläger” som vi tagit del av. Bilderna ingår även i boken. Det är Benny Grünfeld, 92 år, från Kallinge som låter oss ta del av sina hemska upplevelser som tonåring i Auschwitz förintelseläger.

Evelyn Haage, barnbarn till Benny Grünfeld samt Benny själv, är två glada som hälsar till alla Drop a Storys läsare. Evelyn har även haft vänligheten att vara behjälplig med att ställa några av våra frågor till Benny som han svarat på. Foto: Privat
Benny Grünfeld delger oss att han överlevde till stor del på grund av att SS-officerarna kom underfund med hans färdigheter i att teckna, vilket man hade behov av i olika sammanhang.
Hans familj deporterades av tyskarna från Koloszvar i Ungern till arbets- och förintelselägret Auschwitz i Polen i maj 1944, då Benny var 16 år gammal. Av de 4000 judar som kom dit samtidigt med Benny överlevde bara några få.
Benny Grünfeld har bland annat varit verksam som föreläsare runt om i landet och många skolelever, som i sin utbildning har läst om förintelsen, har fått ta del av hans viktiga historia, vilket i flera fall har utmynnat i skolresor till koncentrationsläger i Polen så som Stutthof beläget i de norra delarna av landet cirka 3,5 mil utanför Gdansk samt sydligare belägna Auschwitz i närheten av Krakow. Eleverna och vi andra som har besökt förintelselägren i Polen och andra länder kan vittna om mycket starka upplevelser vi fått med oss därifrån.
Boken ”Tonåring i Hitlers dödsläger” handlar om ondska, tortyr, svält och sjukdomar men också om en okuvlig vilja att överleva. Tre gånger undgick Benny med en hårsmån att bli avrättad och när befrielsen äntligen kom hade han börjat äta björklöv för att inte dö av svält. Sommaren 1945 kom han med en sjuktransport till Sverige.

Boken ”Tonåring i Hitlers dödsläger” av Benny Grünfeld utkom 1995.
Boken är ett tungt dokument från förintelsen som delges oss av en av de sista, nu i livet, överlevande från förintelselägret Auschwitz i Polen, Benny Grünfeld. Samarbetspartner med boken är Olle Häger, som gjort många dokumentära program åt TV. Han kompletterar berättelsen med en bakgrundsteckning, där Bennys upplevelser sätts in i ett historiskt sammanhang. Boken är en given rekommendation och tillhandahålls av flera återförsäljare.
Då coronapandemin gjort det olämpligt för oss att träffa Benny så har hans barnbarn Evelyn Haage haft vänligheten att vara behjälplig och ställa några av våra frågor till Benny.
Benny beskriver bokens tillblivelse:
– Jag vara bara tvungen att skriva boken, det var mycket angeläget och arbetet gick snabbt, endast ett fåtal veckor behövdes. De synnerligen starka bilderna som finns med i boken och som Benny har gjort beskriver han vidare:
– Jag hade det i huvudet, jag måste tala om det för världen hur de bar sig åt och hur de behandlade oskyldiga människor. Dr Mengele sorterade bort fångar som fick möta döden. Själv drunknade han senare.
Avslutningsfrågan, som besvaras med eftertryck av Benny, blir givetvis vad ska vi göra för att något liknande aldrig ska hända igen?
– Det händer nu i bland annat Asien och Afrika. Upplysning och information är bekämpningsmedlet, enligt Benny Grünfeld, en av de sista överlevarna från förintelselägret Auschwitz.

Benny Grünfeld, 92 år, säger att botemedlet mot att tragedin med förintelsen aldrig någonsin ska upprepas är upplysning, upplysning och åter upplysning. Foto: Evelyn Haage
Noterbart är att det är Benny Grünfeld själv som delger oss sina kommentarer till sina egna illustrationer nedan. Bered er på en stark upplevelse.
- Det är i gryningen den morgonen då vårt tåg just rullat in i Auschwitz-Birkenau. Läkaren i officersuniformen frågar pappa om Alexander och jag är tvillingar. Han gör det i vänlig ton, som om han vore uppriktigt intresserad av oss. När pappa svarar att det skiljer nästan tre år mellan oss visar läkaren Alexander till vänster och mig till höger. Långt senare får jag veta att man bedriver medicinska experiment med tvillingar i lägret.
- En av fångarna tog emot en tallrik soppa från en polsk, civil arbetare, vilket var förbjudet. En av Auschwitz-Monowitz-lägrets grymmaste SS-män stod på lur och observerade detta. SS-mannen befallde fången på knä och började slå fången med ett skyffelskaft, tills skaftet gick av på mitten. Men SS-mannen hämtade ett nytt skaft och fortsatte att slå, tills fången dog av misshandeln.
- Målningen föreställer en selektion, d.v.s. urval. Det här urvalet skedde i oktober 1944 och utfördes av en SS-läkare. Av 12000 fångar i Auschwitz-Monowitz-lägret gallrades 2000 fångar ut, vilka ansågs för klena för vidare slavarbete. Jag själv blev utgallrad men min kapo (arbetsledare) räddade mig från gaskammaren genom att säga till SS-läkaren att jag trots min magerhet ändå var flitig att arbeta.
- I Dora-Mittelbau kommenderades vi att bevittna en massavrättning. Fyrtio fångar, som rapporteras för olika disciplinbrott skall hängas. Varje fånge har en träpinne fastknuten i munnen för att han inte ska kunna skrika eller förbanna sina bödlar. Jag skulle själv varit en av de fyrtio, om inte min förman ingripit och fått mitt nummer struket från listan.
- Den 18 januari 1945 efter full arbetsdag fick vi order om uppställning för avmarsch från Auschwitz. Vi gick till fots i två dygn utan mat eller något att dricka. De som inte orkade gå blev skjutna.
- Tavlan föreställer en av de grymmaste avrättningarna vi fångar var tvungna att bevittna i Auschwitz-Monowitz-lägret. Fången som hängdes var 16 år och av fransk härkomst. Snaran om pojkens hals kom i ett sådant läge, att kvävningen inte inträffade förrän lägerkapon slet och drog i pojkens ben med hela sin tyngd. Fotnot: Nobelpristagaren Elie Wiesel har också vistats i detta läger. I en av sina böcker berättar han om just den här avrättningen.
Stefan Larsson







Tack Martina, jag har framfört din hälsning till svärdottern.
I fredags tittade jag och mina elever i åk.9 på dokumentären ”Tur retur helvetet – med Benny Grünfeldt i Auswitch”. I många år kom Benny till Mariestad för att träffa våra nior, något som jag (vi) saknar mycket. Jag skrev till Benny på den mailadress jag har sedan tidigare, men det kom inte fram. Årets nior hälsar till dig och skulle så gärna velat träffa dig. De var gripna av dokumentären.
Hjärtliga hälsningar
Martina Widlund